Måndag 2006-07-10 - Kalmar - Karlskrona - Gdynia
Under planeringen av vår äventyrsresa runt Östersjön hade vi fått dussintals goda råd och ännu fler varningar om köer vid gränserna, griniga tullare, skumma typer som stal bilar, korrumperade poliser och godtyckliga böter, bristen på bensinmackar och en hel räcka med annat elände som skulle drabba oss på vår rundresa i de Baltiska staterna. De som var värst att måla fan på väggen var nog alla de som aldrig besökt länderna. Nåväl, lite försiktighet och riskmedvetenhet skadar inte.

Vaknade tidigt och konstaterade att det var strålande sol denna första semesterdag. Efter att ha packat klart och kontrollerat att alla färjebiljetter var med körde vi i god tid de 8 milen ner till Karlskrona. Vi passade på att äta en lätt måltid på en restaurang i Karlskrona innan det var dags att dra sig ut till färjeterminalen. Vi fick vänta någon timme vid terminalen innan vi kunde köra på färjan som skulle ta oss till Gdansk men det gjorde inget i det sköna sommarvädret. Vädret var strålande när vi lämnade Karlskrona och stävade ut i den vackra skärgården.

Tisdag 2006-07-11 Gdynia - Malbork - Grunewald - Olsztyn
Sovit gott på färjan. I Gdansk sken solen. Trots många bilar och långtradare på båten så tog det inte speciellt lång tid innan vi fått våra pass och bilpapper kontrollerade och vi var på väg. Vi hade köpt papperskartor hemma i Sverige innan avresan eftersom kartorna i vår navigator bara var baskartor med de allra största vägarna inlagda och vi hade inte lyckats hitta några elektroniska kartor att köpa över de länder vi skulle besöka. Vi körde i den täta morgontrafiken söderut genom Gdansk och vidare tills vi strax söder om Gdynia svängde av från huvudvägen för att komma ut på landsbygden.

Vi korsade floden Wisla med färja i en liten sömnig by som hette Swibno. I väntan på färjan promenerade vi en bit på en strövstig som följde floden. Färjan var en före detta linfärja men som drevs fram av en mindre bogserbåt som var förtöjt långsides själva färjan. På motsatta stranden körde färjan upp mot land till dess det tog stopp och sedan var det bara att köra av på den kullerstensbelagda rampen. Svenska trafiksäkerhetsivrare skulle sannolikt ha fått hjärtstillestånd om de sett detta.

Färden gick vidare på små slingrande asfaltvägar genom vackra skogar och genom små byar med grönskande åkrar omkring. Efter någon timme kom vi fram till staden Malbork som är känd för sin stora borg, byggd i tegel som anlades av Tyska Orden, en orden av korsriddare. Vi passade på att göra en rundtur på ett par timmar och ta en fika inne i den mäktiga borgen innan vi fortsatte vår resa. Vi styrde kosan söderut och till Grunewald strax söder om Ostroda. Här utkämpades år 1410 slaget vid Tannenberg, ett slag som hade stor betydelse för Polens bildande och som drev ut de tyskar som lagt landet under sig. När vi kom dit var det flera hundra scoutungdomar som hade läger i närheten och man förberedde sig för att återuppliva slaget vid Tannenberg. Värmen var tryckande och vi mätte 34 grader i skuggan.

Efter besöket i Grunewald körde vi till Olsztyn och Hotell Gromada där vi skulle ha vårt första nattläger. Efter en middag i hotellets restaurang drog vi oss tillbaka till vårt rum som var mycket varmt och saknade både fläkt och luftkonditionering. Samtidigt var det omöjligt att ha fönstret öppet när vi sov eftersom det gick en strakt trafikerad huvudgata på ena sidan av hotellet och det låg en järnvägsstation med skramlande tåg och gnisslande bromsar på andra sida.

Efter bunkerbesöket körde vi ner till den lilla idylliska semesterstaden Mikolajki som ligger vacker belägen mellan två sjöar och omgiven av vacker natur. Vi hade försökt få tag på ett hotellrum i denna lilla stad med när vi kom hit förstod vi varför. Det kryllade av Polska turister och turister från andra länder med för den delen. Innan vi for vidare åt vi lunch, bestående av Polska specialiteter, på en liten uteservering med utsikt över vattnet.

På sena eftermiddagen kom vi fram till Bialystok och Hotell Gromada där vi skulle tillbringa vår andra natt i Polen. Hotellet låg en bit utanför staden och det kändes som vi åkte in i ett industriområde när vi följde skyltarna som visade till hotellet. Precis när vi anlänt till hotellet och checkat in på vårt rum öppnade sig himlen och det började åska och regna. Efter åskvädret kändes luften mycket fräschare och det blev lite svalare. Utsikten från vårt rum var inte speciellt upphetsande. Det vi såg var en bakgård och en annan del av det dåligt underhållna hotellet. Rummets standard var väl inte vad vi var vana vid men det fungerade. Man får ju det man betalar för i regel och Hotell Gromada var inte det dyraste hotellet vi bokat. Vi blev båda alldeles fulla i skratt då vi såg en skylt på väggen i rummet där det var skrivet "Hotelledningen uppmanar gästerna att inte använda elektriska apparater". En Polsk middag med en flaska vin intogs i hotellets restaurang innan det var sovdags.

Torsdag 2006-07-13 - Bialystok - Agustow - Suwalki - Kaunas - Vilnius
Efter frukost och utcheckning styrde vi kosan mot Litauiska gränsen via Agustow och Suwalki. Landskapet var omväxlande bördiga åkrar till mörka barrskogar. Vägarna var krokiga och smala och med ganska mycket trafik. Hastighetsgränser verkar vara en rekommendation i detta land och alla kör om alla och i alla lägen. Lunchstopp gjordes på en uteservering i en liten by vi passerade.

Vid gränsövergången stod långtradare lastade med begagnade bilar från Tyskland i långa rader men i filen för personbilar var vi ensamma. Det tog bara ett par minuter i passkontrollen och sedan var det bara att köra in i Litauen. Att Litauen är medlem i EU blev vi snart varse då skyltar visade att flera ny- och ombyggda vägavsnitt var finansierade av EU-projekt. Nybyggda bensinmackar låg med bara någon mils mellanrum. Här föll fördomarna om bensintillgången i de före detta Sovjetiska lydstaterna.

Strax öster om Kaunas gjorde vi ett stopp och besökte Rumsiskes, ett naturvårdsområde som ligger vid stranden till Kaunassjön. Det var skönt med en promenad i skuggan av träden i den fina naturen. På väg mot huvudstaden Vilnius passade vi på att ta en liten omväg och titta på en intressant och mycket djup meteoritkrater som finns i skogarna mellan Vilnius och Kaunas. Vi överfölls av hungriga myggor när vi gick utanför bilen men det var värt ett par myggbett att få uppleva denna speciella plats. I fjärran mullrade åskan och det kändes att regnet var på väg. När vi anlände till Vilnius precis i skymningen öppnade sig himlens portar på vid gavel och det vräkte ner så mycket regn på kort tid att vägar och gator blev översvämmade. Det var upp till ett par tre decimeter vatten på vissa ställen. När vi skulle leta rätt på vårt hotell inne i de gamla delarna av Vilnius snurrade vi runt runt på de enkelriktade gatorna. Hur vi än bar oss åt kom vi alltid en gata fel. Vi såg hotellet flera gånger men blev tvungna att ta ett nytt varv för att komma rätt. Det var bra varvtider på de enkelriktade gatorna men så på fjärde försöket lyckades vi att hitta in på rätt gata. Det småregnade medan vi åt kvällsmat under parasollerna på hotellets uteservering. Ännu en trevlig dag till ända med många nya upplevelser.

Fredag 2006-07-14 - Vilnius - Klaipeda
Sovit riktigt gott under natten även om vi blev väckta tidigt av byggjobbare som skramlade med sina verktyg. Eftersom vi inte gillar storstäder så lämnade vi Vilnius efter en god och närande frukost lämnade och satte kurs mot Europas geografiska mittpunkt som ligger strax norr om Vilnius. Ännu ett spännande ställe vi fick möjligheten att besöka. Mittpunkten var utmärkt med ett stort stenblock där en kompassros var ingraverad. På informationstavlan gick det att läsa hur man räknat fram denna mittpunkt. Kul.

Nästa anhalt vi planerat var övernattning i Klaipeda ute vi Östersjökusten. Vi tog motorvägen från Vilniusområdet och till Klaipeda. Landskapet efter vägen var ett platt och enformigt jordbrukslandskap. Vi stannade halvvägs till Klaipeda för lunch på en liten restaurang efter vägen. Personalen kunde inte ett ord engelska, inte ett ord tyska så Inger beställde på svenska medan hon pekade på ett par gäster som satt vid ett bord och åt sin lunch. Alla som kom till restaurangen beställde samma sak. Det var något mellanting mellan kroppkakor och pitepalt, en seg degbulle med stekt flottigt fläsk inuti och som serverades med mycket flott och majonnäs. Ryser vid bara tanken på majonnäs till denna anrättning men just då smakade det gott i fall och det var kul att prova samma mat som de lokala lunchgästerna åt. Med degbullen som en klump i magen körde vi vidare mot hamnstaden Klaipeda.

I Klaipeda såg vi de första trafikpoliserna sen vi lämnade Kalmar. De hade radarkontroll på en genomfartsgata i staden. Vi som höll hastighetsgränsen hade inga problem. Vi passade på att åka till en naturpark med härliga sandstränder strax norr om staden. Det blåste rätt mycket så det var inte direkt något läge att bada men vi strosade på stranden och letade sten och snäckor en stund innan vi återvände mot staden och hotell Parkas som skulle bli vårt nattkvarter. Hotellet var enkelt men rent och fräscht. Efter att slappat en stund åt vi en god middag i restaurangen på hotellet. Rummet vätte mot baksidan av hotellet och bort från vägen så vi kunde sova med öppet fönster. Det var hyfsat svalt i rummet men vi fick plikta med några myggbett.

Lördag 2006-07-15 - Klaipeda - Liepaja - Ventspils - Mikkeltorris - Lielirbe - Kolka
Efter en sen frukost körde vi norrut efter kusten. Ju närmare gränsen Lettland vi kom desto mer märktes resterna av militär verksamhet och det fanns skyltar som varnade för att det var förbjudet att vistas utanför vägen inom gränszonen. Vi passerade med lätthet gränsen och passkontrollanten önskade oss till och med trevlig vistelse i Lettland. Tack för det.

Första anhalt i Lettland blev den ryskdominerade hamnstaden och före detta Sovjetiska marinbasen Liepaja. Att köra in i staden var som att köra in i någonting som existerat i en förgången tidsera. Husen saknade målarfärg och en del var så dåligt underhållna att de såg ut som om de skulle rasa vilken minut som helst. Ändå såg vi både gardiner och blommor i fönstren så någon måste ju ha bott i dessa ruckel. Hela staden andades förfall och uppgivenhet. Under Sovjettiden fick ingen som inte var behörig komma ut eller in i staden och när Sovjetdiktaturen bröt samman och militären drog sig tillbaka förföll hela staden. Majoriteten av invånarna var ryssar som flyttat dit under Sovjetockupationen. Vi hade planerat att besöka en underjordisk numera nedlagd ubåtsbunker men vi kunde inte hitta dit med våra västerländska kartor. Trots att vi hade en position till platsen körde vi fel flera gånger och till sist gav vi upp. På väg ut ur staden passerade vi ett före detta bostadsområde med hyreshus. I de flesta lägenheterna gapade fönstren tomma och till och med glasrutorna var borta men på ett och annat ställe fanns det fönster, gardiner och blommor i fönstret och där bodde uppenbarligen folk. Vi såg sammanbitna, allvarliga kvinnor komma gående och släpa på tunga matkassar på väg till sina spökhus. Vi såg druckna män med trasiga skor och kläder som förlorat all framtidstro. En ruinstad där det kanske bodde ett par familjer i varje trappuppgång medan dussintals lägenheter var tomma och vinden blåste rakt igenom. Det var med både vemod och eftertanke och en del nya värderingar som vi lämnade Liepaja.

Nästa stopp blev i Ventspils där vi stannade för lunch. Denna stad var rena motsatsen till Liepaja. Här hade man pietetsfullt renoverat de vackra husen och det var rent och snyggt i staden. Det kändes mer som att komma ner till kontinenten med uteserveringar och små affärer och ett rikt folkliv där människorna var glada. Vi promenerade en sväng i de äldre kvarteren och besökte även en torgmarknad där man sålde allt från potatis till väckarklockor.

Vi fortsatte norrut och stannade till vid Mikkeltorris där vi promenerade ner och tittade på Baltikums högsta fyr, Mikelbaka, byggd 1884 och med en höjd av 62 meter. Vi blev förvånade över att den var placerad flera hundra meter uppe på land från havet. Vi passade på att besöka den lååånga och ödsliga sandstranden och höra ljudet av Östersjöns vågor. Det blåste rätt kraftigt och det var kyligt i blåsten. Vi så en äldre dam gå och leta något på stranden, troligen var det bärnsten hon var ute efter.

Nästa stopp blev i ett vackert naturområde i närheten av Lielirbe. Där fanns ett lägerområde som låg vid stranden av en älv. Lägret var denna dag var befolkad av ungdomar som gjorde kanotutflykter på den älven. Vi följde en stig med spänger och korsade sedan älven på en rapplig hängbro. Efter en kortare promenad och efter att ha njutit över naturen återvände vi till bilen för fortsatt färd till Kolka där vi skulle stanna över natt.

Vi skulle bo hos systrarna Dzneta och Vineta som driver ett B & B och en enklare camping på den gård där de växt upp. Vägen från Irbene till Kolka var en bred och rak men bedrövlig grusväg som var som en tvättbräda. Det gick varken att köra sakta eller fort utan att det kändes som hela bilen skulle skaka sönder. Det var långa 7-8 mil. I Kolka missade vi först infarten till Usi som gården heter men vi andra försöket gick det bättre. Det var ett lugnt och harmoniskt ställe. Vi åkte in till byn och köpte bröd och ost m m för att ordna vår eget kvällsmål. Strax bakom huset fanns en kilometerlång långgrund sandstrand där Inger sin vana trogen passade på att ta sig ett dopp medan jag passade kläderna. Efter badet njöt vi i av ost och bröd och en flaska rödvin i den sköna kvällssolen.

Söndag 2006-07-16 - Kolka - Jurmala - Riga
Vi sov gott i det svala rummet. Dzneta knackade diskret på dörren och talade om att frukosten var serverad. På köksbordet hade hon tänt några ljus och dukat upp en frukost bestående av bröd och pålägg, ägg och kaffe. Solen sken när vi lämnade gården och åkte söderut efter kusten mot Jurmala och Riga. Vi gjorde ett par avstickare från vägen och körde ner till havet. Vi avsåg besöka ett museum på vägen men det visade sig vara stängt denna söndag. Jurmala var en lummig oas med många pensionat och som verkade vara lite av en sommarstad inte långt från Riga.

Väl i Riga hittade vi snart till vårt förbokade hotell som låg inne i den gamla delen av staden. Vi fick inte ta med oss bilen in i detta område utan blev tvungna att parkera i ett parkeringshus en bit bort och sedan bära vårt bagage. Rummet var litet och trångt men en natt skulle vi nog stå ut. Efter att ha slappat lite gav vi oss ut på upptäcktsfärd i gamla staden under resten av eftermiddagen. Efter att ha blivit grundlurade på ett växlingskontor när vi växlade våra kvarvarande Litauiska pengar mot Lettiska, vilade vi fötterna på ett kafé i en park och njöt av livet och det vackra vädret. Senare åt vi en god middag på en restaurang och delade en flaska vin. Efter en halvdag i denna storstad kände vi oss rätt nöjda. Storstäder är definitivt inte vår melodi.

Måndag 2006-07-17 - Riga - Valka - Kalkugrava - Valmiera - Otepää - Tartu
Natten blev inte vad vi önskade. Det var ett ruskigt liv utanför hotellet på gatan. Det verkade som om alla Rigas alkoholpåverkade ungdomar bestämt sig för att skrålande och skrikande passera vårt hotell denna natt. Sömnen blev så klart lidande och det hjälpte inte med att hålla fönstret stängt. Båda två var vi rejält trötta när vi efter frukost i den minimala serveringen checkade ut från hotellet.

Vi lämnade Riga utan att se oss om och styrde kosan ut på landsbygden och mot Valka och gränsen till Estland. Vi gjorde en avstickare från huvudvägen och besökte källorna i Kalkugrava. Vattnet rann upp ur marken och bildade en grund liten sjö som var alldeles blå. Färgen berodde på den lera som täckte botten. Vi följde även en strövstig någon kilometer genom en lummig skog och såg flera källflöden som rann upp ur marken. En trevlig och rofylld plats.

I området kring Sigulda slingrade sig vägen uppåt och neråt och igenom ett bergsområde fullt med grottor som under tusentals år bildads i sandstensberget utefter Gauja-floden. En av dessa grottor, Gutmanis, ligger alldeles vid vägen så vi stannade för ett besök. Grottan har en takhöjd på ca 10 m och är 20 m djup och 12 m bred. I taket och på väggarna finns inristningar sedan 1500-talet.

När vi passerade förbi staden Valmiera passade vi på att åka in i staden och besöka en gammal slottsruin och arkeologiskt utgrävningsområde. Städer är ju som sagt inte vår grej men känna historiens vingslag är alltid spännande. Vi stannade till som hastigast i gränsstaden Valka för att handla upp de sista Litauiska pengarna i en närbutik. Det första vi såg i skyltfönstret innan vi gick in i butiken var flera påsar med "Skogens Grillkol". Vi funderade på hur det kan löna sig att exportera grillkol från Sverige till ett lågprisland som Lettland.

Gränspassagen gick hur smidigt som helst och så var vi inne i Estland. Vi vek av från stora vägen och höll oss i stället till mindre vägar på landsbygden och körde över Otepää och sedan mot Tartu där vi skulle stanna över natt. Hotellet låg alldeles efter vägen och utanför själva staden. Vi blev mycket väl bemötta när vi checkade in. Rummet var stort men ganska enkelt med furumöbler. Kvällen avslutades med en god middag i hotellets restaurang.

Tisdag 2006-07-18 - Tartu - Peipsi Järv - Narva
Morgonens frukost var väl inte den bästa vi varit med om. Vi tog varsin äggkopp men kunde inte hitta några ägg. Vi väntade på att de skulle fylla på men det gjorde man inte. Vi fick nöja oss med bröd och pålägg. Enligt menyn skulle det finnas ett urval av ostar men det visade sig att det bara fanns en sort och bara ett par skivor. Pålägget i övrigt bestod av olika odefinierade och kletiga röror som såg minst sagt osmakliga ut.

Från Tartu körde vi österut mot den stora sjön Peipsi Järv och som bildar gräns mellan Estland och Ryssland. Vi letade oss ner till de små byarna som ligger efter sjön och körde sen längs sjön så långt det var möjligt. Vi passerade förbi små idylliska byar där det även fanns fula hyreshus utanför vilka det låg staplat stora vedtravar på gården. Fantastiskt att man år 2006 fortfarande värmer sina hyreshus med vedpannor. Det kommunistiska experimentet har definitivt hämmat utvecklingen av välfärd i de Baltiska länderna. Många av de gamla husen med egen strandtomt utefter sjön var förfallna och dåligt underhållna medan andra var renoverade och nymålade. När ekonomin växer och välståndet ökar i Estland kommer troligen dessa tomter och hus att bli eftertraktade av storstadens stressade människor och priserna att skjuta i höjden. Ska man spekulera är det nog rätt tillfälle att göra det nu.

På sena eftermiddagen anlände vi till Narva. När vi började närma oss staden stod det långtradare efter långtradare med olika nationaliteter parkerade i vägkanten i en flera kilometer lång rad. Vi förstod senare att detta var kön till gränspassagen mot Ryssland. Det måste handla om timmar eller dagar innan den bil som var sist i kön lyckas ta sig till gränsbron inne i Narva. Staden var helt ryssdominerad och så även vårt hotell för natten. Det var inte många gäster på hotellet men både service och maten höll hög standard.

Onsdag 2006-07-19 - Narva - Toila - Tallin
Vi lämnade Narva och körde norrut efter Narvafloden som bildar gräns mot Ryssland och upp till kusten vid Finska viken. Här fanns typiska byar där det mesta kretsade kring sommar och semester men ändå här och var låg insprängt mer eller mindre, oftast mindre, färdigbyggda ruinliknande hyreskaserner med gapande fönsterlösa hål. Ett minne från tiden för Sovjetockupationen och 5-årsplanernas tidsepok. Tragiskt att se en sådan kapitalförstöring.

Vi gjorde flera avstickare ner till havet på vår färd mot Tallin. I en by som hette Toila kom vi fram till en krigskyrkogård med tusentals och åter tusentals stupade tyskar och ester i massgravar. Det var inga vackra gravstenar utan hela området var indelat i kvarter som var utmärkta med stenstolpar. På jättestora stenblock som var resta i ena änden av det enorma var alla kända namn på de stupade ingraverade. En vemodig och sorglig plats men samtidigt var det intressant att få se detta. Utsikten över Finska viken var vacker.

Vi körde småvägar i den mån det gick och passerade förbi väldiga slagghögar som var rester efter en intensiv oljeutvinning i detta nordöstra hörn av Estland. Påminde om skifferhögen i Kvarntorp utanför Kumla. När vi närmade oss Tallin passerade vi förbi ett frihetsmonument. Det fanns även ett demolerat och trasigt fundament från ett äldre monument. Det visade sig att monumentet ursprungligen rests för att hedra Estländarna som lyckades slänga ut den anfallande Sovjetiska röda armén i februari 1919. Sovjettrogna sprängde sönder detta monument först 1940 och sedan 1945 efter att det restaurerats 1942. Det nya monumentet sattes dit 1990 och får väl förhoppningsvis stå kvar. Intressant med dessa politiska irrfärder i den europeiska historien.

Vi anlände till Tallin i den värsta trafikrusningen. Hotell Skåne där vi skulle bo ett par nätter låg centralt precis utanför muren till gamla stan men dessvärre på en mycket bullrig plats. Vi hade både järnväg, spårvagns- och busstation och en hårt trafikerad gata utanför vårt rumsfönster. Man får väl det man betalar för.

Torsdag 2006-07-20 - Tallin
Denna dag ägnade vi åt att promenera och se oss omkring i gamla stan i Tallin. Vi tog en fika på turiststråket Viru med Tallins mest fotograferade torn. Fram på eftermiddagen återvände vi till hotellet för att vila fötterna en stund. Senare på eftermiddagen återvände vi till gamla stan och slank in på vitlöksrestaurangen Balthasar där vi åt sniglar i vitlök och en rejäl köttbit med massor av vitlök och en flaska rött. Priset för denna superba måltid var helt jämförbart med svenska priser men vi tyckte vi kunde kosta på oss en brakmiddag denna sista kväll i Baltikum.

Fredag 2006-07-21 - Tallin - Helsingfors - Stockholm
Vi hade förbokat färja från Tallin till Helsingfors. Då vi båda gillar att ha marginaler var vi tidigt nere vid färjeläget. På biljetterna angavs D-terminalen som avgångshamn men när vi kom dit visade det sig att det inte gick några färjor med vårt rederi från den hamnen. Vi åkte därför och rekognoserade både A, B och C-terminalerna innan vi lyckades hitta någon att fråga och som kunde visa oss rätt. Skönt att ha god tid på sig. När de hamnanställda köade upp alla bilar innan vi fick köra på kom en annan färja och släppte av sina passagerare. Vi skrattade så vi grät där vi satt i kön och såg kaoset när man både skulle släppa på bilar på en båt och släppa av från en annan och de båda vägarna korsade varandra. Maken till kaotiskt och ostrukturerad hamn har vi aldrig sett. Det var ett under att alla kom av respektive på sina båtar. Färden över Finska viken till Helsingfors gick fort och smidigt i den lugna sjön.

I Helsingfors tog vi en liten sightseeing med bilen innan det var dags att köra på nästa färja som skulle ta oss till Stockholm. Båten var knökfull och eftersom vi hade förbokat och dessutom åkte på reguljärbiljett blev vi uppgraderade när vi körde ombord. Vi fick en av de största och lyxigaste hytterna ombord och i kylen fanns champagne. Det kändes riktigt lyxigt och vi skojjade om att det gäller att bo ståndsmässigt. När båten lagt ut drog vi oss ner till restaurangdäcket och lyckades få plats i Sea Food restaurangen. Vi beställde en skaldjurstallrik och kyparen fick föreslå lämpligt vin. När vi fick in vår mat tappade vi hakan. Det var flera olika sorters musslor, flera olika sorters räkor och där var både havskräfta och hummer och dessutom så rikligt att vi inte orkade äta upp alltihop. Detta var nog den mest fantastiska skaldjurstallrik vi någonsin ätit. En mycket bra avslutning på vår Baltiska rundtur. Mätta och nöjda sov vi gott under den lugna överfarten.

Lördag 2006-07-22 - Stockholm - Kalmar
Väl tillbaka på svensk mark styrde vi genast kosan hemåt Kalmar. Vi hade funderat på att stanna till i stugan någon natt eller två men när vi väl kommit tillbaka till moder jord gav hemlängtan utslag och vi sträckkörde hem i stället. Väl hemma var det två veckors post och två veckors smutskläder att ta reda på. Borta bra men hemma bäst. Det hade varit en trevlig resa och vi var rörande överens om att det vore kul att göra samma resa igen om några år för att få se hur dessa länder utvecklas.

Dra dig inte för att skicka ett e-mail om du har några frågor ...

- andersmoller(snabel-a)telia.com