När jag slog upp ögonen den här morronen den 13/11-1999 kunde jag konstatera att det var gråväder men som tur var verkade det ganska vindstilla. Det var ännu en dykdag och vi skulle åka med Dykar'n i Karlstad ut till vraket efter Vänersol som sjönk ute vid Härö i Vänern. Detta är Dykar'ns skolvrak. Egentligen hette fartyget inte Vänersol utan Mälardrott men det hade tidigare funnits en turbåt i Karlstad vid namn Vänersol men den hade sålts och Mälardrott skulle ersätta denna och kom därför att kallas Vänersol i folkmun. Härö är en ö som är mycket oskyddad mot väder och vind och ligger i norra Vänern, cirka 12 distansminuter ut från Karlstad inre hamn. Med Dykar'ns båt tar resan cirka 30 minuter. Med full båt, detta vill säga 12 dykare samt Staffan vår skeppare, kastade vi loss och satte kurs mot öppna Vänern. Där ute vid dykplatsen skulle vi sammanstråla med ytterligare 2 dykare som skulle ta sig dit med egen båt.

Bilden till vänster visar när vi kastar loss för att göra den halvtimmeslånga resan ut till Härö. Den högra bilden visare en vy mot norr från Härö, en typisk Vänerö med klippstränder. Lägg märke till den lilla metallstången i vattenbrynet. Den blev ditsatt när man försökte bärga vraket som ligger rätt utanför denna på 6-16 meters djup.

Ute på Vänern låg det kvar "gammal" sjö sedan gårdagens blåsväder så det blev en ganska skumpig resa ut till dykplatsen efter att vi hade passerat Söökoja och lämnat de skyddande öarna och satt kurs ut på öppna Vänern. Dessbättre var det lä vid dykplatsen och endast mjuka fina dyningar som i och för sig kan göra en sjösjuk men som ändå inte ställer till så mycket förtret när man ska ta på sig utrustningen. Allt eftersom vi blev färdiga i dykparen rullade vi i vattnet och påbörjade dykningen. Normalt ligger sikten i vattnet på mellan 0-8 meter beroende på väder och vind och naturligtvis på antalet dykare i vattnet. På grund av humusämnen i Vänerns vattnet blir det ganska mörkt när man kommer ner en bit så att en lampa är ett måste. Då både jag och min parkamrat Bengan hade nya västar som vi inte dykt med tidigare beslutade vi att ta det lite lugnt och vi väntade med att gå i vattnet som sista dykpar. Efter att ha känt på våra nya västar gick vi så ner till vraket. Sikten var ganska dålig genom att de andra dykarna hade rört upp en massa slam men vi fick ett bra dyk i alla fall.

Vänersol/Mälardrott som var en turbåt som gick sightseeingturer och även i beställningstrafik i norra Vänern förliste i maj 1978. Fartyget som ursprungligen hette M/S Grisslan och ägdes av Rederi Ab Saltsjöfart, Stockholm, byggdes 1953 av Traveverft, Ebschner & Gabler, Lübeck, Tyskland med varvsnummer 200. Hon var utrustad med två 8-cyl, Klöckner-Humboldt-Deutz dieslar på 430 hk och hade måtten 25,63 x 5,21 x 1,70 m med ett tonnage på 127 Brt och 79 Nrt. Efter flera ägarbyten blev hon år 1979 utchartrad till Wermlands Touring Service i Karlstad.

Kl 09.00 den 30/5 1979 gick Vänersol som vanligt ut på en kryssning mellan Karlstad och Kristinehamn. Ombord fanns 60 passagerare, varav ett 16-tal utvecklingsstörda och handikappade barn från Ullebergs särskola tillsammans med sina 18 skötare. 24 passagerare som löst enkel biljett klev av i Kristinehamn och fartyget vände tillbaka mot Karlstad. På väg tillbaka blev vädret snabbt sämre och vid 15-tiden rådde fullständig och ogenomtränglig tjocka. Kapten Alf Friman satte ut en vakt på fördäck, ljungman Jonni Hedlund och gick sedan på kompass och klocka rakt mot Härö är den sydligaste ön i norra Vänerarkipelagens. Tanken var att gå till Härö invänta hjälp från fastlandet. Kaptenen ville med omtanke för det sjuka barnen inte ligga kvar ute till sjöss. När Ljungman Hedlund fick syn på Härö kl. 17.10 han hann knappt ropa innan båten rände rakt på berget. Barn, rullstolar och övriga kastades om varandra och några passargerare råkade i panik. Man hade nått Härö 5 minuter tidigare än planerat och det var enligt Hedlund max 10 m sikt.

Då stranden är stenig och hemsk så lät skepparen propellern gå för att hålla fartygets för mot land medan man evakuerade alla passagerarna. Man band ett rep från fören till en fast punkt på ön och använde det som lejdare när man bar iland barnen. Alla passagerarna räddades i land utan personskador även om en del av passagerarna var lite chockade. Värst skadadvar skepparen som hade klämt tummen. Rullstolarna fick man inte iland utan de bärgades dagen efter av dykare från Dykar'n i Karlstad. Alla var i stort sett oskadda utom

Bilderna visar lite olika vyer från vraket som ligger med ca 60 graders slagsida åt babord. Efter förlisningen stod hon som ett "Kalle-Anka"-vrak men har på senare år lagt sig allt mer och mer på sidan och det är bara en tidsfråga innan hon välter helt. Notera skorstenen med sitt rederi-emblem i form av ett ankare.

Det föll sig sedan inte bättre än att skepparen hade lite för mycket motorpådrag och varv på propellern så att båten klättrade upp ytterligare en bit på land vilket fick till följd att akterdäck hamnade under vattnet och båten vattenfylldes och sjönk i strandkanten.

Vänersol var inte utrustad med radar och det var överhuvudtaget ganska ovanligt med radar på Vänern på den här tiden. Inte heller myndigheterna hade sådant krav, inte ens på en passagerarbåt. Tidningarna och kapten Friman var efter olyckan rörande överens om att en radar hade gjort att man undvikit olyckan. Två och en halv timme efter grundstötningen lyckades bärgaren Triton med hjälp av radar ta sig ut till Härö och undsätta de frusna men välbevarade nödställda. På släp hade Triton med sig den grundgående hamnbåten Knegaren som kunde hämta de nödställda och ta dem ut till Triton. Vid 21-tiden påkvällen var man åter i Karlstads yttre hamn. I tidningarna dagen efter förlisningen hyllades kaptenen och besättningen för den utomordentliga evakueringen av passagerarna. Den 1/6 framförde tidningarna dock skarp kritik för att man inte i första hand larmat till myndigheterna i Karlstad utan till Göteborg. Det ryktas om att kaptenen inte var helt nykter men de för stanna vid ett rykte.

En skrothandlare från Malmö som hade köpt vraket, körde på vintern ut några stora tankar för att försöka bärga vraket som var skrovhelt. På grund av snålhet lät man arbetet utföras av en oseriös bärgare som inte hade den erfarenhet som behövdes. Vraket förtöjdes med vajrar till berget i land för att inte glida ner djupare. Som ett försök att lyfta vraket sänkte man två stora pontoner som egentligen var tankar från järnvägstankvagnar. Meningen med dessa var att lägga vajrar under vraket och förankra dessa i tankarna och sedan fylla pontonerna med luft. Efter att man sänkt de stora tankarna tankarna och lagt wire runt vraket så började man fylla dem med luft för att lyfta Vänersol till ytan. Man hade dock missat att vända manluckorna på tankarna nedåt utan de pekade rakt upp och bultarna klarade inte trycket utan brast,så kvar ligger både Vänersol och tankarna.

Bilden till vänster visar "normal" sikt vid vraket och bilden till höger visar den ena av de två pontonerna som skulle användas vid bärgningen.

Alla bärgningsförsök misslyckades dock och på grund av oväder gled vraket allt djupare och djupare ner under vattnet. Nu står fören på cirka 6 meters djup och propellerns ligger djupt nere i dyn på cirka 16 meter. De två pontonerna ligger kvar bredvid och delvis över vraket. Sportdykare har under åren länsat vraket på allt löst och det återstår idag bara ett tomt skrov.

Efter avslutat dyk satte vi kurs mot ångbåtsbryggan vid Sättersholmarna för att grilla korv, dricka läsk och få en värmande kopp kaffe eller te innan vi företog resan hem till hamnen i Karlstad. Staffan, vår skeppare var fantastisk som korvgrillare och matutdelare. En bra avslutning på en bra dykutflykt.

Bilderna visar hungriga dykare som bara väntar på att vår skeppare Staffan ska få korven klar. På högra bilden delar Staffan, i röda jackan och keps, ut korv till hugade spekulanter.