De sista dagarna på årets sommarsemester avsattes till en resa till kompisarna i Karlstad med omnejd och i syfte att få besöka det relativt nyligen upptäckta vraket efter en segelskuta strax utanför Karlstad. Det hade blåst kraftigt de senaste dagarna men med en sann dykares tålamod väntade vi och hade stenkoll på väderprognoserna. Så äntligen kom prognosen att vinden tillfälligt skulle avta under torsdagskvällen och natten till fredag för att sedan på nytt öka till kulingstyrka under fredagsmorgonen. Janne, Jakob, Bernt och jag strålade samman i hamnen för att lasta ombord våra dykprylar på Bernts dykbåt Hajen. Det låg forfarande kvar gammal sjö när vi närmade oss dykplatsen men som prognosen utlovat hade vindstyrkan avtagit till 6-7 m/s och det mojnade ytterligare medan vi drog på oss utrustningen.

Jag och Jakob bildade första dykpar med uppgift att leta detaljer för att hjälpa oss med identifikation av vraket och/eller när det kunde vara byggt. När vårt dyk var avslutat skulle Janne och Bernt gå ner som andra dykpar och fortsätta undersökningarna där jag och Jakob slutat.

Sakta gled Jakob och jag ner i totalt beckmörker och nådde snart dybotten på 18 m med sikt som var nästan noll. Som uppgjort stannade jag vid vårt bojsänke och ena änden på Jakobs linrulle medan Jakob tog kompasskurs på vraket. Efter ett par minuter ryckte han i linan och jag kunde följa linan bort till vraket som mäter 16,8 x 6,5 meter och står upprätt med svag slagsida åt styrbord. Däcket ligger på ca 16-17 meters djup och masten sticker upp till 6 meter.

Sikten var högst 1 m och minsta rörelse yrde upp det lätta slammet som täcker hela fartyget. Sakta gled vi runt vraket och studerade bordläggningen, däcket, lösa detaljer, förstäven, ankarspelet, ankaret som ligger begravd i slammet nedanför fören. Vi undersökte lastrummet, länspumpen, rodret med mera. Skutan är enmastad och bordläggningen är klinkbyggd längst ner men övergår i kravell över vattenlinjen. Det verkar som om vraket är tränaglat även om det finns spik här och där. Ankaret är ett stockankare med trä i stocken. Ankarspelet verkar vara helt i trä men det sitter rester av ankarkätting lindad på spelet. Riggen har bärgats, troligen strax efter förlisningen och det ligger ett block och några kausar omlindade med tjärat rep, som ser ut som det var kapat med något vasst. Troligen har man förstört bogssprötets infästning i samband med bärgningen av riggen. Denna del ligger nämligen bakom ankarspelet och precis där lastrumsöppningen börjar. Länspumpen består av ett ihåligt trärör medan pumparmen är i metall.

Efter ca 50 minuter var det dags att återvända till ytan och vi följde ankarlinan uppåt och gjorde ett sedvanligt 3-minuters säkerhetsstopp innan vi bröt vattenytan. Medan jag och Jakob sammanfattade våra intryck gjorde Bernt och Janne sig redo för att hoppa i vattnet. Redan efter 15 minuter bröt Janne vattenytan och strax efter kom Bernt. Trots 14 grader i vattnet frös Janne så han skakade när han klättrade ombord och det visade sig att han var helt genomblöt och dräkten full med vatten. Redan då han gick ner mot vraket hade vattnet börjat att sippra in och han blev naturligtvis blötare och blötare allt eftersom tiden gick. Det var dock inte hål i dräkten som han befarade utan det var dragkedjan som inte varit riktigt stängd. Vi skramlade ihop torra kläder som Janne fick låna i stället för sina genomblöta och Bernt satte på full värme i hytten så att Janne kunde återfå värmen i kroppen. Det hade börjat skymma när vi kom tillbaka till båthamnen igen. Efter att ha tagit reda på all utrustning och lastat våra bilar avslutades kvällen med te och macka hemma hos Jakob. Där drog vi upp riktlinjer för vad som skulle undersökas vid nästa dyktillfälle på den okända segelskutan.