Kristihimmelfärdshelgen, den stora dykhelgen, närmade sig och jag åkte de dryga 40 milen från Kalmar upp till Värmland och kinesade hos min dykkompis Bernt. Våra planer var att dels testa att dyka från hans nya dyk- och charterbåt Hajen och testa båtens nya utrustning som det sidoseende ekolodet, sjökortsplottern, dykstege och hur man lämpligen lastar båten för komfortabel gång inför sommarens charterturer i Vänern. Bernt berättade att han nu i stort sett nu hade fått alla prov godkända hos Sjöfartsverket som befälhavare klass VIII om att hans företag Älvvillans Vrakdyk nu skulle starta charterverksamheten, i främst norra Vänern. Vinden var NV när vi lastade båten i Orrholmsviken för att gå och besöka vårt ångare Eva. Janne, Jakob och Stålis anslöt och under tiden som vi lastade vår utrustning kunde vi känna hur vinden vred till SV och sakta ökade.

Bilderna visar lastningen av båten med sin uppfällbara stäv och "skepparen" Bernt som visar att han har full koll på både styrbord och babord.

När vi rundat Rävön och kommit ut söder om Sättersholmarna i öppen sjö ökade vågorna snabbt. Båten som tidigare har varit en fiskebåt gick alldelesutmärkt i 20 knop i den allt grövre sjön. Vi insåg nog allihop att ett dyk på Eva var inte att tänka på av säkerhetsskäl men vi beslöt ändå att besöka "damen" och se hur det nyinköpta ekolodet betedde sig. Efter att cirklat vid positionen så kom det där klockrena ekot som visade att vi passerat rätt över skorstenen på Eva. Efter att cirklat runt ytterligare någon halvtimme och testat alla givarna på ekolodet beslöt vi att gå i lä bakom Kattholmarna och göra ett dyk trävraket på norra sidan av holmen.

Efter att ha tagit ut ensmärken i land och skickat ner ankaret hoppade vi snabbt i som två dykpar med Janne kvar i båten. Efter 3-4 minuter simmade jag och Bernt på de första spillrorna efter vraket. Det kändes lite som slöseri att dyka med 40% nitrox och dubbel-tolvor på 7 meters djup men planeringen hade ju varit en annan från begynnelsen och vädret styrde och vi var bara tvugna att komma under ytan. Efter dryga halvtimmen började Bernt frysa så vi klättrade ombord igen och det dröjde bara några minuter innan Jakob och Stålis bröt vattenytan och gjorde oss sällskap.

Bilden överst visar "Hajen" från dykarens perspektiv och förberedelserna inför dyket. Bilden till vänster visar hur Bernt förväntansfullt väntar på att få hänga på utrustningen och hoppa i sjön. Bilden till höger visar mig och Bernt som ägnar oss åt lite avkoppling och fokusering innan vi dumpar luften och glider ner under vattenytan. Bilderna nedan visar diverse vrakdelar och Stålis som undersöker stäven på vraket.

En kopp varmt kaffe och ett par smögåsar satt fint i magen innan vi började resan tillbaka till hemmahamnen. Trots lågt vatten gick vi genom Dingelsundsådran och på grund av lågvatten, hade bottenkänning i sandbankarna vid två tillfällen. Propellern blev vackert sandblästrad utan att någon annan skada skedde.

När vi kommit åter i hamn sammanfattade vi gemensamt våra intryck om hur båten bör stuvas och några mindre modifieringar som måste göras för att den ska bli en "bekväm"och funktionell dykbåt.