Vinden ven över Vänern under hela Kristihimmelfärdshelgen och gjorde dykning i öppen sjö omöjlig. Vid fredagsfrukosten bestämde jag och Bernt hastigt och lustigt att åka ner till Gaperhultsbäcken på Värmlandsnäs och undersöka vraken som ligger där. Vi hade aldrig varit på platsen tidigare så det fanns en hel del att utforska.

Vid Gaperhults hamn har det tidigare, förutom hamn, också legat ett skeppsvarv men det enda som idag minner om varvet är ett antal moringar som sitter fast i berghällarna och ett okänt vrak i stort sönderfall. Söder om Gaperhults hamn ligger Gaperhultsbäcken har under långa tider varit en hamn- och ankarplats där man ofta la upp skutorna över vintern. I denna långsmala vik som kallas Bäckhamnen ligger 5 gamla skutvrak, Balder, Bia, Lina, Olga och Maria och något längre ut ligger vraket efter ångaren Hermod som fick brand ombord.

Bilden överst till vänster visar Balder innan hon blev nedhuggen och bilden till höger hur hon ser ut idag. De undre bilderna visar resterna av Bia som man kan se från bryggan.

Väl framme vid det som kallas Bäckhamnen kunde vi se spanten från Balder som stack upp över ytan. Eftersom vi var osäkra på var de övriga vraken låg och vilket vrak som var vilket, knackade vi på i en stuga och frågade oss för. Vi blev hänvisade till ett annat hus i byn där vi blev väl mottagna av dottern till den siste ägaren av Balder, när vi frågade om vraken. Vi fick en beskrivning över hur Balder, Bia och Lina låg i förhållande till varandra och samtidigt fick vi tillåtelse att köra på den privata vägen som leder ner till stranden. Medan vi riggade våra utrustningar kom en äldre man cyklande ner till oss och han kunde peka var vi kunde finna de övriga tre vraken Olga, Maria som låg på motsatta sidan om viken och Hermod som låg lite längre ut. Den gamle mannen ondgjorde sig också på att dykare besökt platsen tidigare och stulit Balders fina bronspropeller. Bernt och jag tittade på varandra och vi hade våra aningar om vem som kunde ligga bakom.

Bilden till vänster visar Olga i sin krafts dagar men nu har Olga och Maria sin sista vila rakt utanför sprickan i berget till vänster om bänken.

Vi beslöt att undersöka Balder, Bia och Lina denna gång och spara de andra vraken till ett senare tillfälle. Balder sticker som sagt upp över ytan medan Bia och Lina ligger under ytan men går att se från bryggan. Djupet var inte mer än 1-2 meter så det var inte speciellt avancerat. När vi kom till aktern på Balder kunde vi se ett fint sågsnitt i den ca 15-20 cm tjocka propelleraxeln. Denna axel var inte avsågad med handkraft utan med något mycket mera sofistikerat verktyg.

Efter ca 45 minuter hade vi tröttnat på de tre brädhögarna och avbröt dyket, packade ihop och åkte tillbaka till Karlstad igen med den gamle mannens besvikna ord om det stulna propellern ringande i öronen. Senare efterforskningar som vi har gjort pekar på att propellern försvann redan före 1992 och troligen av en på den tiden välkänd vrakplundrare söder om Vänern men bevisen återstår.