Phi-Phi-öarna ligger i Andamansjön, ca 30 distansminuter söder om den kända turistön Phuket. I samband med att jag var i Bangkok, Thailand på ett uppdrag av min arbetsgivare fick jag möjligheten att ta ett par dagar ledigt och på egen hand åka ner till Phuket för vidare transport till Phi-Phi-öarna. Resan från Phuket går med passagerarbåt och tar ca 2 1/2 timmar. Jag hade redan innan jag åkte till Thailand bokat övernattning i Phuket Town, båtresa till Phi-Phi-öarna tur och retur, en bungalow med air condition samt ett par dagars dykning genom Svenska Dive Guide. Det är inte nödvändigt att förboka under lågsäsong men i mitt fall hade jag begränsad tid till mitt förfogande och ville inte slösa bort tiden utan koncentrera mig på dykningen i stället.

Bilden till vänster visar hamnen i byn Ton Sai på Koh Phi-Phi Don som är den största av Phi-Phi-öarna.

Bilden till höger visar en vy över stranden där flera så kallade "long tail" båtar ligger förtöjda.

Jag blev hämtad på kajen och visad till en trevlig bungalow med air condition. Medan jag packade upp och gjorde mig i ordning hördes plötsligt en kraftig smäll på taket och jag gick ut för att se vad som stod på. Jag kunde konstatera att palmerna som omgav min bungalow, ibland släpper sina kokosnötter när palmerna vajade i vinden. Det hände flera gånger under min vistelse på ön att det dunsade ner kokosnötter i närheten av mig men jag klarade mig från att träffas av fallande nötter. En ny upplevelse för mig var att man alltid ställde sina skor ute på verandan innan man gick in i sin bungalow och på det sättet drog man ju inte in någon sand.

Bilden till vänster visar min bungalow på PP Princess Resort.

Efter att ha fräschat till mig lite tog jag med min loggbok och gick jag ner till byn för att köpa mig ett par sandaler för att sedan fortsatta till Barakuda Dykcenter vilka jag skulle dyka med. Jag hade hört både bra och dåligt om detta dykcenter som ägs av en tysk. Jag blev väl mottagen och jag fick träffa en engelsk och en dansk divemaster som skulle vara med på dyken de kommande dagarna. Vi gick igenom de tider och rutiner som gällde för de kommande dyken. Jag blev dock något besviken när jag fick höra att det på grund av lågsäsong inte skulle bli något nattdyk.

Min vana trogen hade jag tagit med min egen utrustning och var därför bara i behov av flaska och bly. Den kvinnliga skepparen ombord på dykbåten tyckte inte om min dykkniv som satt fästad på västen. I länder som Thailand och Indonesien anses kniven vara ett vapen och när man dukar på restaurangerna får man sked och gaffel att äta med. Dykningen var riktigt hyfsad och vi besökte ställen som Loh Samah, Bida Nai, Bida Nok , rika på fisk och med vackra koraller. Höjdpunkten var dock den sista dagen då vi dök på Caran Hang, på sjökortet markerat som Hin Klai, ett korallrev som ligger 6-16 meter under ytan mitt i öppna sjön cirka 30 minuters båtresa sydost om Phi-Phi. Det sägs att man ska kunna se både valhaj och manta där under januari - april men eftersom jag var där i november fick jag nöja mig med att se leopardhaj. Jag räknade till drygt 20 stycken varav de flesta låg på botten men vi mötte även simmande hajar och då var det inte utan att pulsen gick upp trots att vi visste att de var ofarliga för människan.

Om du någon gång kommer till Thailand tycker jag att du ska stanna till i Bangkok för att insupa den österländska atmosfären och den förorenade luften. Varför inte ta sightseeingtur i long tail båt på floden och åka Tuk Tuk, ett slags 3-hjulig motorcykeltaxi, och besöka ett par olika Budda-tempel. Det finns Budda-figurer i alla storlekar, stående, sittande, liggande, sovande osv och då förstår man hur mycket religionen betyder för människorna i Thailand.