Som traditionen har utvecklats var det under vecka 29 dags för den sjunde sommarveckan för Karlstads Dykarklubb på Valö utanför Fjällbacka. På lördag 12/7 togs lägergården i besittning och utrustningen som kompressorn och plastbåten transporterades ner till Fjällbacka. Dessvärre var varken båtvagnen eller kompressorkärran kontrollbesiktigade i år så officiellt hette det att de var på väg till verkstad. Jag och Inger hade även RIB'en med oss. Den hade följt med oss från Kalmar via Karlstad där vi använde den för dykningar på Eva och vidare till Fjällbacka. Klubben hyrde sedan RIB'en under veckan för att få större transportkapacitet.

Jag och Inger som bott hos Bernt ett par nätter i Forshaga, åkte ner till Fjällbacka på lördag förmiddag för att finnas på plats med RIB'en för transporter när de övriga deltagarna skulle droppa in under eftermiddagen. Förr om åren är det Ola som hade hållt i trådarna och organiserat det hela men eftersom han numera bor i Stockholm så funkade inte det. Hur vi än frågade var det ingen som egentligen visste vem som var eller sa sig vara ansvarig för organisationen av tillställningen men av någon outgrundlig anledning så var denna oorganiserad vecka den vecka av de tre veckor som jag har varit på Valö som organisatoriskt fungerade som bäst.

Bryggan på Valö låg i stort sett öde när det inte var några dykare på väg in eller ut men så fort dykbåtarna kom tillbaka var det riktig trängsel på bryggan medan båtarna lastes ur och alla tog reda på sin utrustning.

Efter att ha lagt rabarber på ett av smårummen på bottenvåningen var det så dags för eftermiddagsdyket där jag och Inger körde båt till Kyrkogårdsön. Det var inte på långa vägar så många anmälda till årets dykvecka som förra året så logistiskt fungerade allt bra. På kvällen genomförde vi en planering av dykturer och luftfyllningar för söndagen. Det var lite strul med luftfyllningarna på söndagen då det inte gick att använda 200-bars rampen men detta problem fixades av Ola. Efter att ha fyllt luft en extra gång var vi på det planerade schemat och vi klarade oss med två luftfyllningar per dag och på det kunde alla genomföra två dyk per dag. Varje dag kördes dykturer klockan 06.00, 09.30, 14.00 och 16.30 med lyftfyllning vid lunch och efter sista eftermiddagsdyket. I år var det ingen som ville göra nattdyk.

Bra sikt även om det fanns alger som blommade och ett rikt undervattensliv som vanligt på västkusten.

Det var svaga vindar hela veckan och dykningarna gick ofta till de yttre skären, Ängeln, Vedholmen, Skottarna, Södra Syster, Brodern, Norra Syster, Stora Borgen och Stora Ryggen. Allt flöt mycket bra och alla var nöjda med sina dyk. Men även solen jar sina fläckar. Allt tycktes bra men så inträffade en otäck incident som kunde fått mycket allvarliga konsekvenser.

Det började med att ett par glasögon tappades vid bryggan. Några timmar senare tappade en av skåningarna på vandrarhemmet sin klocka på nästan samma ställe. Trots timmar av letande med snorkel och mask, med luftflaska på ryggen, med krattor och andra redskap så gick inte glasögonen att hitta. Däremot återfanns klockan. Vid ett av dessa tillfällen hade en av de som efter glasögonen haft på sig sin torrdräkt. När det var dags att åka på dyktur visade det sig att hans dräkt hade blivit alldeles blöt invändigt eftersom halstätningen var trasig. Jag sa till honom att han inte skulle dyka med trasig halstätning men han brydde sig inte om detta.

Under det dyk som han sedan gjorde vattenfylldes hans dräkt naturligtvis och det i sig var tillräckligt allvarligt. Vad som var värre var att han inte hade satt fast västslangen ordentligt så den hoppade av och han hade nu ingen möjlighet att avväga sig eller ta sig upp till ytan. Hans parkompis slet förtvivlat i parlinan för att få upp honom till ytan och det var i sista stund som båten nådde fram och kunde hjälpa till att bärga honom. En incident som denna ska bara inte få hända. Hela situationen skapades av dykaren själv dels på grund av dåligt underhållen dykutrustning och dels på slarv och nonchalans. Nu slutatde det hela ändå lyckligt till slut men jag har träffat ännu en dykare som jag aldrig någonsin kommer att dyka i par med. Då avstår jag hellre det dyket.

Som vanligt kan man inte bara dyka utan man måste också ställa upp som båtförare och dykledare m m. Eftersom det bara var Willy, Ola och jag som kunde köra kompressorn så fick man även ta sin törn vid luftfyllningar. En herre från Torslanda. som har sin sommarbostad bredvid kajen och groggveranda rakt ovanför platsen där klubben har Tanums kommuns tillstånd att parkera och använda kompressorn, följde sina traditioner från förra året. Så fort vi drog igång kompressorn var han nere i hamnen och gnällde på oss. Vi hade diskuterat detta med honom redan förra året och försökt att inte köra kompressorn för sent, att fälla kapellet på hans sida och vända avgasröret ut mot vattnet för att minska bullret och att fylla luft så få gånger som möjligt.

Förra året hade det gått att diskutera med mannen men i år var han betydligt mer härsken och började omeddelbart småhota med det ena och det andra. På onsdag kväll hade han sin dust med Robban och hade klargjort för Robban att man absolut inte skulle ignorera honom. På torsdag morron anlände Kenneth med familj och Ola som hämtade dem iland skulle samtidigt visa var kompressorn var parkerad. De blev inte så lite förvånade när det inte fanns kompressor. Vagnen var borta och det var bara avgasrören som låg kvar och påminde om var kompressorn hade stått.

Willy ringde genast och polisanmälde stölden och fick då reda på att en bonde hade anmält till polisen att en kompressorkärra med Karlstad Dykarklubb på kapellet fanns inkörd på en liten grusväg bortåt Hamburgsund. Man kan ju alltid gissa vem som troligen gjort sig besväret att mitt i natten stjäla kärran. Det var i alla fall ingen som behövde en kompressor. Efter att kompressorn blivit återbördad kontrollerades den så att varken den eller motorn var saboterade på något sätt. Ola monterade av kulhandsken för att säkerställa att kärran inte skulle gå att kroka på en bil igen och sedan fylldes flaskorna som planerat med bara en halvtimmes förskjutning i tiden. Konstigt nog var det ingen av kompressorfyllarna, som efter denna händelse, såg röken av mannen tvärs över gatan.

Vädret under veckan var fantastiskt bra med gassande sol från klarblå himmel, fast det kan tyckas lite i varmaste laget för båtåkning i torrdräkt. Det var riktigt tropisk värme med 30 grader i skuggan och runt 20 grader på sena kvällar. På tordagseftermiddagen drog dock ett åskväder in över kusten och himlen öppnade sina portar och det bara vräkte ner regn. Blixten slog ner, troligen i kraftledningen, på baksidan av huset men utan några synliga skador. Efter att par timmars skyfall hade ovädret dragit bort och solen tittade fram igen. Det hade kommit så mycket regn under ovädret att vattnet stod två decimeter djupt i RIB'en. Fredagen startade med solsken och allt var som det skulle igen. På lördagkvällen tändes grillen som traditionen föreskriver.

Nu är det bara att gå och längta ett helt år till nästa års sommarvecka på Valö. Månne den blir lika bra som årets?