Så blev det pingst även 2004 och Jakob och Anders från Karlstad dök upp i Kalmar för några dagars vrakdykning. Det var sedan länge planerat att åka till E19/Ubåtsmassakern om väder och vindar stod oss bi. På pingstaftons morron låg vindprognosen på 7-8 m/s söder om Öland men efter ett telefonsamtal till Hasse och Long Island Divers i Byxelkrok var vi välkomna att följa med Midland ut till Blå Jungfrun. Det blåste inte alls lika mycket uppe på norra Öland och vinden skulle mojna under dagen.

Dagens första dyk genomfördes i gassande sol på det knappt 30 m långa två mastade vraket efter det segelfartyg som kallas för Skriner. Det är osäkert om det verkligen är Skriner som ligger där på 28-29 m djup men detta vrak passar ganska hyfsat in på beskrivningen av Skriner. För mig var det tredje besöket på vraket men som alltid vid vrakdykning så brukar man finna nya detaljer vid varje dyk. Den här gången kunde jag konstatera att winschen vid förliga masten har koniska järnrullar och det tyder på att detta segelfartyg troligen inte har legat på botten mer än några decennier.

Bilderna ovan visar mig undersökande Skriner och på Anders och jag på väg upp på Midland efter avslutat dyk. Bilden nedan visar skonerten Frej i sin glans dagar.

Andra dyket genomfördes vid Lervik på och vid resterna efter den svenska skonerten Frej som gick på en mina utanför Stora Karlsö vid Gotland och drev vattenfylld, flytande på lasten av bräder till Blå Jungfrun där den slogs i spillror. Resterna vilar nu på ca 18-20 m djup mellan gigantiska stenblock. Som vanligt var det gott om plattfisk som slött vilade på klipporna. Efter dyket tackade vi Hasse och åkte ner till Kevin på Octupus Dykcenter i Kalmar som lovat bistå oss med fyllning av nitrox och luft över helgen.

På pingstdagen var vindprognosen 2-4 m/s ökande till 4-8 m/s. Med RIB'en på släp drog jag, Anders, Jakob och Alexander ner till Sandhamn för att göra ett dyk på Nicomedia. Som andradyk hade vi funderat på Gutrune. När vi anlände till Sandhamn löpte DK Kalmarsunds dykbåt Snäckan ut. Efter sjösättning och lastning satte vi kurs mot Nicomedia. När vi hade 2-3 nm kvar till vraket passerade vi Snäckan på det spegelblanka havet. När Snäckan väl ankrat upp på dykplatsen lade vi gummibåten långsides.

Bilden uppe till vänster visar lastning av dykutrustning i Sandhamn och bilden uppe till höger när vi ligger över Nicomedia i väntan på att Snäckan ska komma fram. På den undre bilden har vi lagt till långsides med Snäckan.

Anders och jag dök i par eftersom vi båda dyker nitrox medan Alexander och Jakob som båda dyker på luft dök i par. Det var mäktigt att se det 120 m långa vraket sakta framträda i dunklet när vi gled ner efter ankarlinan. Anders videokamera snurrade hela tiden medan jag övervakade det hela. Medan vi varit nere på Nicomedia hade vinden tilltagit. Dykarna på Snäckan hade beslutat stanna och göra även andradyket på Nicomedia. Eftersom vi inte hade med oss mer än en flaska per man och hade räknat med att köra in till Sandhamn mellan dyken så lämnade vi Snäckan och styrde mot land. Med tanke på ökningen av vinden beslutade vi oss för att vara nöjda med det enda dyket denna dag. På väg norrut stannade vi till i Brömsebro så att värmlänningarna fick möjlighet att uppleva lite av vårt lands historia.

Bilderna visar i tur och ordning Nicomedia i sin glans dagar och en sonarbild på sin sista viloplats. Vidare Alexander som studerar fören och de stora ankarna, Alexander på säkerhetsstoppet och fikadags efter att ha återvänt till Sandhamn.

Kevin som åter skulle fylla våra flaskor var rejält dyksugen så vi gjorde upp att på annadag pingst gemensamt göra ett dyk på Nordfart vid Dämmans fyr. Efter att ha sjösatt båten på Oknö gled vi i 30 knop fram över ett spegelblankt Kalmarsund på turen upp till Dämman. Eftersom vi bara var två dykpar fick vi dyka i omgångar. Anders med videon i högsta hugg och jag var första paret i vattnet. Anders filmade och jag var fotomodell. Sikten var mycket bra på det ytonglastade vraket som står upprätt på 25 djup. På styrbords sida vid akter sitter ett fisknät som innehöll tre torskar som nog inte suttit i nätet mer än någon vecka eller två. Det är tragiskt att borttappade fiskeredskap aldrig slutar fiska. Efter en knapp timme signalerar Anders att han vill gå upp och väl på ytan säger han att eftersom videofilmen var slut tyckte han det var tråkigt att försätta dyket. Anders förnekar sig aldrig. När Anders och jag väl var upp i båten igen försvann Kevin och Jakob ner till vraket med var sin kamera. Efter ca 45 minuter kunde Anders och jag uppe i båten se de båda dykarna när de hängde på säkerhetsstoppet 5 meter ner i vattnet.

Bilderna ovan visar Anders färdig för dyk, Jakob som kontemplerar och jag som glad båtförare. Bilderna nedan visar Jakob som fotograferar torskarna i fiskenätet på aktern, lasten av ytongsten och till sist mig och Anders i dykbåten sett från säkerhetsstoppet.

Väl inne i land skiljdes våra vägar och Kevin och jag och båten drog söderut mot Kalmar medan Jakob och Anders drog nordväst mot Karlstad igen. Ännu en dykhelg var avverkad och både Jakob och Anders var nöjda med helgen och jag misstänker att det inte dröjer förrän man får se dem i Kalmar igen.