I slutet av juli kom Bernt och Jakob ner från Karlstad för att dyka några dagar tillsammans med mig och några andra dykare från Dykkarklubben Kalmarsund. I god tid innan deras besök hade jag kollat upp olika vrakpositioner och lagt upp alternativa dykplaner som vi skulle kunna använda beroende på väder och vind. I planerna fanns naturligtvis E19-vraken, den så kallade "ubåtsmassakern", söder om Öland men också Gunvor och Rolf vid Utgrunden, Lilly och "hantverkspråmen" ost och nordost om norra Öland, Bremsund utanför Klintemåla, Nordfart i norra Kalmarsund, "vrakkyrkogården" utanför Karlskrona med fler. Det gällde att ha beredskap för olika vädertyper. Nu visade det sig att vädrets makter var på våran sida och första dykdagen så låg Östersjön som en spegel.

Bilden till vänster visar mig när jag gör klar båten och bilden till höger visar i ordning från kameran Mats, Bernt, Alexander och Jakob som håller på med dykförberedelser.

På torsdag morron sjösattes RIB'en i Böda hamn på norra Öland och medan jag gjorde i ordning båten droppade dykarna in. Förutom mig och Inger, som denna dag skulle ta hand om båten, var det Bernt och Jakob från Karlstad och Mats och Alexander från Kalmar. Efter lastning ställde vi kursen mot Lilly som ligger ostsydost om Källa fiskehamn, cirka 10 distansminuter söder om Böda hamn. Efter 20 minuters båttur på spegelblankt vatten anlände vi till vrakplatsen. Jag hade två positioner som i GPS'en som skulle vara den rätta för Lilly. Efter att ha snurrat 15 minuter runt den första utan att hitta något vrak försökte vi med den andra och fick ett kraftig eko nästan direkt. Med det nya Humminbird Matrix10 ekolodet kunde vi till och med se varje enskild balk som gick tvärs lastrummet, på vraket som vilade på cirka 35 meters djup. Vi släppte en dykboj vid vraket och ankrade sedan upp båten en liten bit bort.

Det beslutades att Jakob och Alexander skulle dyka i par eftersom båda dök på luft och att jag, Mats och Bernt skulle dyka ihop då vi hade nitrox i flaskorna. Solen gassade från klar himmel och Bernt som såg riktigt lidande ut i vämen längtade att få komma i vattnet som vi alla gjorde. Under förberedelserna visade Bernt att han hade fått en liten reva i dräkten. Han skulle dock försöka sig på ett dyk men när han rullade i vattnet visade det sig att det var ett ordentligt hål i dräkten och han blev ordentligt blöt på ena benet. Det var bara att avbryta dyket och vackert vänta i båten. Han var naturligtvis inte särskilt glad för detta men det var bara för honom att gilla läget och försöka laga dräkten inför det andra dyket.

Bilden ovan visar hur avslappad Jakob var under hemresan från Lilly och bilden till höger visar den långt ifrån muntre Bernt som både var genomsvett och hade hål i dräkten. Nedan håller Jakob, Alexander, Mats och jag på att lasta ur båten efter det andra dyket för dagen.

Parvis gled vi ner för linan och efter att ha gått igenom språngskiktet skymtade vi Lilly. Om det var varmt innan dyket och i ytvattnet så var det motsatsen nere på vraket där temperaturen var 4 grader. Sikten var helt ok nere på vraket trots den ganska kraftiga algblommningen på ytan. I december 1925 var det finländska fartyget Lilly på väg från Danzig till Helsingfors, lastad med 300 liter finare sprit och 280 ton socker. Det rådde en kraftig snöstorm på Östersjön och efter ett mycket dramatiskt dygn i tjocka gick hon på grund vid Gårdby utanför mellersta Öland. Efter grundstötningen lastade man av spriten men sockret som redan var förstört av vatten gick inte att rädda. En vecka senare skulle Neptunbolaget efter vissa provisoriska tätningar, bogsera Lilly till en säker hamn. Under bogseringen den 27/12 1925 tog på nytt hon in vatten och sjönk på 34-36 meters djup, 3,5 distansminuter sydost om Högby fyr på östra sidan av Öland. Lilly var byggt 1885 i järn hos William Dobson & Co, Newcastle i England. Hon var på 204 Dw ton och hennes mått var 48.3 x 8.7 x4.0 m och hon hade en compoundmaskin från Newcatsle Engineering Co på 80 Bhp.

Efter en lunch bestående av fiskburgare och rökt fisk i serveringen i Böda hamn sattes kurs mot Hantverkspråmen utanför Grankullavik på norra Öland för dagens andra dyk. Bernt som lyckats lagat sin dräkt skulle nu dyka ihop med mig och Jakob medan Mats och Alexander skulle dyka par. Östersjön låg fortfarande som en spegel och det var inte en krusning på ytan när vi rullade över bord. Sikten på pråmen varierade från någon meter på de grundaste delarna till 15-20 meter under språngskiktet. Det var mycket fisk som hade bosatt sig på och i vraket och de grundaste delarna närmast ytan fungerade som barnkammare.

Bilden till vänster visar ost-pricken vid Hantverkspråmen och den spegelblanka vattenytan och bilden till höger visar fotsulorna på Alexander när han rullar ner i vattnet.

Hantverkspråmen låg sedan 1982 vid Söder Mälarstrand i Stockholm men 1994 såldes hon och skulle flyttas till Larvik i Norge. När den långa bogseringen till Norge påbörjades så gick bogsertrossen av redan efter ett par hundra meter utanför Långholmen i Stockholm. Herrelös drev hon mot en badbrygga och soldyrkarna flydde i panik. En av bogserbåtarna lyckades stoppa henne från att krocka med bryggan men hon gick istället på grund i närheten. Dykare kontrollerade skrovet och konstaterade att pråmen trots grundstötningen inte tagit någon skada. Bogseringen fortsatte tills pråmen på morgonen den 30 juni började att ta in vatten och så småningom sjönk på 18 meters djup strax utanför Ölands norra udde. Vraket är idag utmärkt med en ostprick och är inritat i sjökortet. Hantverkspråmen var byggd 1920 i Köpenhamn av betong och var på 2000 Dw ton med måtten var 72 x 11 m.

Under fredagen låg Östersjön fortfarande som en spegel. Alla Kalmardykare hade annat för sig denna dag så det blev bara jag, Jakob och Bernt som krokade på RIB'en och åkte ner till Sandhamn i Blekinge för att dyka på E19. Eftersom vi bara hade luft i flaskorna bestämde vi oss för att välja Nicomedia som är det vrak som ligger grundast av de fyra. Jakob erbjöd sig frivilligt att ta hand om båten så jag och Bernt kunde dyka. Detta var nog en av de varmaste dagarna denna sommar och det gick åt massor av vatten. När båten var lastad och vi hade dragit på oss dykdräkterna kom dimman rullande in från havet. Eftersom vi var utrustade både med GPS, vanliga navigeringshjälpmedel och VHF-radio styrde vi mot vrakplatsen. Efter drygt 30 minuters båttur kom vi rakt på vraket som var bojat med en vit 25 l plastdunk. Vid vraket låg en annan RIB med dykare vilket visade sig vara herrarna Carl Douglas och Robert "Bobby" Westerberg från Deep Sea Productions som besökte Nicomedia.

Väl nere på vraket var det en mycket speciell känsla att glida ut över relingen i fören och se den höga förstäven spöklikt draperad i fiskenät. På grund av det stora djupet blev det ett kort dyk och redan efter 25 minuter var det dags att påbörja uppstigningen. Dimman låg lika tät när vi satte kurs mot hamnen igen men tack vare GPS-en kunde vi passera alldeles bredvid prickarna vid inseglingen till hamnen. Efter att ha fått av oss torrdräkterna och lastat ur båten försvann dimman lika fort som den kommit och flera både segel- och motorbåtar anlände på rad in till den skyddade hamnen. När vi styrde kosan upp mot Kalmar hade vi Bobby med oss som passagerare.

Nicomedia som var på resa mellan Luleå och Hamburg med last av järnmalm, uppbringades av den engelska ubåten E19 cirka 3 distansminuter sydväst om Ölands södra udde. När besättningen på 39 man hade fått lämna fartyget och gått i livbåtarna, sänktes det på drygt 32 meters djup genom att bottenventilerna öppnades. Ett par dagar efter att vi varit vid Nicomedia gjorde polisen en husrannsakan i Sandhamn mot dykfartyget Langesund från Västervik då man misstänkte vrakplundring. Ombord hittade man en pistol från 1700-talet, ett silverfat från samma tidsepok m m som dykarna bärgat från ett fornminnesskyddat vrak utanför Öland.

Den tredje dykdagen planerades till Bremsund en bit norr om Öland. Vädret skulle bli ostadigare under lördagen men när vi sjösatte båten i Klintemåla sken solen och vattnet låg som en spegel. Efter hand dök gubbarna upp och det blev förutom mig, Bernt och Jakob även Alexander, Anders P och Ingvar från Kalmar. När vi styrde ut i farleden förbi fyren vid Strupö Ljungskär ökade sjön mycket snabbt och det gick vita gäss. Även denna gången hade jag två positioner i GPS-en som låg en dryg kabellängd från varandra och som påstods skulle vara den rätta. Det tog dock inte speciellt lång stund innan vraket dök upp på ekolodet. Bremsund från Skärhamn var den 11/12 1966 på resa mellan Västervik - Oskarshamn - Helsingborg med last av 430 ton foderhavre då hon i hårt väder och snötjocka strandade på grundet Stora Skaten vid Ljungsskär och sjönk på cirka 30 meters djup. Besättningen på 6 man lyckas rädda sig i livbåten. Fartyget som var byggt i järn av Georg Howaldt, Kiel i Tyskland och utrustad med en Alpha diesel på 480 Hk. Fartyget hade ett tonnage på 490 Dw ton och måtten 42,2 x 7,0 x 4,0 m.

Vinden friskade i ordentligt och ökade successivt den korta stund som vi letade vraket så vi beslöt enhälligt att avbryta och återvända inomskärs. Efter lite krigsråd och en titt i sjökortet beslutade vi om ett naturdyk vid Skedö där berget stupar brant ner mot 30-40 meter. Sikten var inte speciellt bra och det blev becksvart redan när man kom ner på 15-20 meter. För oss tre som är vana att dyka i Vänern kändes det inte speciellt dramatiskt utan i stället rätt hemvant. Efter en liten stund gjorde sig kylan påmind och vi drog oss sakta uppåt grundare vatten där plattfiskarna låg på rad på de släta klipporna.

Allt har en ände och efter dessa tre dykdagar var Bernt och Jakob tvingade att åka hem till Värmland igen för att sköta sina arbeten och andra åtaganden men det dröjer nog inte förrän de är tillbaka igen för att uppleva den förstklassiga vrakdykningen i Östersjön.