Den här gången var det jag och Inger som fick stå för arrangemanget för den traditionella dykresan ihop med Anna, Bernt, Jan och Jakob och som i år utökades med Ingvar och Eva. Anna hade en tjänsteresa inplanerad på sitt jobb och hade dessvärre inga möjligheter att åka med i år. Redan vid jul surfade jag och Inger runt på nätet och kontaktade flera dykcenter i Spanien, Cypern och Kreta. Till sist och i samråd med övriga resenärer föll valet på Happy Divers på Costa del Sol som både erbjöd nitrox och som kunde hjälpa till att arrangera boendet.

Efter en halvårslång väntan så blev det så äntligen dags. Den här gången flög vi Kalmarbor från Köpenhamn medan Värmlänningarna flög från Arlanda. Våra plan landade med 45 minuters mellanrum och vi sammanstrålade på biluthyrningsfirman i anslutning till flygplatsen i Malaga. Vi hyrde 3 bilar och sedan bar det av de 8-9 milen till dykcentret i Estepona där vi träffade innehavaren Peter och gick igenom förutsättningarna för veckans dykningar. När formaliteterna var avklarade och Peter skulle visa oss vägen till huset som vi skulle hyra bad han om ursäkt för att det blivit något strul med bokningen av hus. Han sa också att han hade ordnat ett annat hus åt oss som han inte trodde vi skulle bli besvikna på. Vi hade väl en något konstig känsla då han ledde oss 3-4 km upp i bergen. Så stannade han till utanför ett palatsliknande hus, de stora järngrindarna svängde upp och vi körde in på gården. Här ska ni bo sa Peter med ett leende. Huset var enormt stort och lyxigt med egen pool, egen tennisbana osv. Vi bara gapade när han visade oss runt och när han gett oss fjärrkontrollen till järngrindarna och åkt sin väg gapade vi fortfarande. Priset för hela huset i 8 dagar för oss 11 personer under en vecka var "bara" 3000 EUR.

Bilden överst till vänster visar Inger och mig utanför dykcentret och bilden till höger Janne, Inger, ägaren tilldykcentret, Ingvar, Eva, jag och Bernt när vi checkar in . Den undre bilden visar det lyxiga huset som vi hyrde.

Första dykdagen började med blåsigt väder och det var allt för grov sjö för att dyka från båten så det blev ett landdyk vid en skyddad strand i Estepona. Sikten var hyfsad och djupet var som mest runt 10 meter. Inget avancerat dyk men det var ovanligt mycket bläckfisk bland stenarna i "revet". Även andra dagen var det på tok för blåsigt så det var återigen landdyk som gällde, denna gång på vraket utanför Marbella. Jag stod över dykning denna dag då jag hade ont i ena örat, troligen orsakat av luftkonditioneringen i bilen. Tredje dagen hade vinden mojnat och vi genomförde båtdyk vid Torre Marbella. Sikten var väl si och så men det var mycket liv kring det gamla tornet.

Den fjärde dagen fick Inger sorgebud hemifrån så vi båda avstod dykningen. Övriga i gänget hade då en sådan tur med vädret att de fick möjlighet att dyka på Placer de las Bovedas, ett av Spaniens 10 bästa dykplatser. Det är ett ca 1 km långt och 500 m brett rev som ligger 3 distansminuter rätt ut i Medelhavet. Sikten hade varit enorm enligt de som var där.

Den femte dagen åkte vi iväg till Gibraltar och genomförde två landdyk. Det första på tre sänkta pråmar och en oidentifierad bil. Den var troligen Engelsk enligt dykledaren som också utlovade en öl till den som kunde tala om vad det var för sorts bil. Bernt och jag dök i par denna dag och vi såg på en gång att det var en Volvo 740 som någon dumpat på 10m djup. Den sjätte dagen planerades dykning på Placer de las Bovedas igen men både Bernt, Inger och jag hoppade över dykningen och gjorde i stället en liten utflykt upp i bergen och besökte bland annat den pittoreska byn Benahavis där vi också passade på att äta en utsökt lunch.

Bilden överst visar Jakob som blickar ut från toppen av Gibraltarklippan. Den undre vänstra bilden visar Gibraltar och den högra visar mig och Bernt som gör oss klara inför första dyket i Gibraltar.

Sista dagen före vår hemresa var det utflykter som gällde. Ingvar, Eva, Janne och Jakob åkte ännu en gång till Gibraltar för att utforska staden ytterligare medan Inger, Bernt och jag i stället åkte till den lilla staden Tarifa som är Europas sydligaste punkt. Tarifa är ett eldorado för vindsurfare eftersom det lär blåsa 364 dagar om året. På bergen runt Tarifa står 100-tals vindkraftverk och snurrar i den hårda vinden. När vi ändå var i närheten passade vi på att ta färjan över till Marocko och gjorde en 3-timmars sightseeing i Kasbahn (gamla staden) och Medinan (marknaden) i Tanger innan vi tog färjan tillbaka till Tarifa igen. Tre länder på en vecka, inte fy skam och då är Danmark oräknat.

Ytvattentemperaturen låg på ca 18-20 grader något beroende på dykplats medan bottentemperaturen varierade mellan 14-17 grader. Normalt ska vattnet vara varmare den här tiden på året men förklaringen var att det för ovanlighetens skull en längre tid blåst västliga vindar från Atlanten vilket dragit med sig kallare vatten.

Både Jan och fryslorten Jakob dök i torrdräkt medan Bernt och jag hade hel 5 mm våtdräkt. Fast om sanningen ska fram så var Jakob blöt efter varenda dyk då han hade läckage i sin torrdräkt. Inger som varken är frusen av sig eller gillar dykdräkter överhuvudtaget använde sin 3 mm våtdräkt. Huva är ett måste för att inte frysa och vi hade allihopa denna gång även våthandskar. Med facit i hand så borde jag nog av bekvämlighetsskäl haft minst en 7 mm semidry eller torrdräkt för att inte bli allt för frusen på andradyket. Jag tyckte nog samma sak efter förra årets resa till Kroatien men jag kanske lär mig till mig till nästa år.

Dykplatserna var med undantag från revet Placer de las Bovedas att anse som ganska medelmåttiga med djup på max 15 meter och passar bra för oerfarna dykare. Dykning på Placer de las Bovedas kan däremot klassas som avancerad med starka strömmar och djup från ca 28-30 meter och mer.

Dykcentret tillhör inte något vi vill rekommendera. Svårt att passa tider, dålig genomgång om vad som gäller, låg säkerhetsnivå m m. Som exempel: När man dyker från land i Spanien är man enligt lag skyldig att ha en ytmarkeringsboj med sig. Blir man ertappad utan boj är det böter på 6000 EUR. Detta blev vi upplysta om först efter vårt första landdyk. När vi gjorde båtdyk frågade en av dykarna var de hade sin OXY-boxeoch fick till svar att den hade de inte med eftersom båten var lastad med så mycket dykprylar så det hade blivit för trångt. Man bad oss vara på dykcentret strax före kl. 10.00 för första dyket men vi kom aldrig iväg från dykcentret förrän kl.11.00-11.30. När vi skulle göra vårt andra dyk i Gibraltar undrade dykledaren om det var okej att vi tog oss hem själva och att vi skulle köra ner dykflaskorna till dykcentret innan de stängde. Motivet var att de andra inte skulle behöva vänta på oss som ville göra långa dyk och att slippa bli sittande i kön i pass-och tullkontrollen från Gibraltar till Spanien.

Förutom flygstol till Malaga som kostade ca 2000:- betalade vi 270 EUR per person för boende i villa med eget hushåll i 7 nätter, ca 250 EUR för en Fiat Punto hyrbil i 8 dagar med fria mil, och ca 340 EUR för fritt antal dyk på luft eller 32% nitrox under 7 dagar, 2 båtdyk per dag om vädret tillät, bly och flaska.

När vi efter en veckas dykning summerade våra intryck så var vi helt överens om att på Malta var dykningen toppen, i Kroatien var maten fantastisk men i Spanien var boendet helt outstanding. Med visst vemod återvände vi till flygplatsen för hemresan till arbete och vardagsbestyr. Eva och Ingvar utsågs som organisatörer för nästa års dykresa och nu ser vi andra med spänning fram till vad de kan hitta för kul resmål.