I samband med min planerade påskledighet som jag och Anne skulle tillbringa i Kiruna kunde jag bara inte låta bli att ta med dykgrejjor och boka in dykning hos Narvik Dyk och Äventyr. Eftersom påsk är en hektisk tid i Narvik enligt Henrik Svedin som driver dykcentret så gäller det att vara ute i god tid. Jag beslutade mig för att köra de ca 18 milen mellan Kiruna till Narvik fram och och tillbaka över dan och hade tänkt mig att dyka i två dagar. Nu var inte riktigt vädrets makter med mig utan dagen före min planerade dykning var det ett ymnigt snöväder och det var mycket osäkert om man skulle stänga vägen över fjället mellan Björkliden eller Abisko och över Björnfjell på norska sidan. Jag fick dock hjälp med kontakten med en av de som ansvarar för plogning och väghållning. Efter att ha ringt till Abisko vid 06.30 på morronen fick jag veta att än så länge var vägen i öppen och i gott skick men att det skulle komma in ett snöväder från Norge. När jag nådde Abisko började det snöa och det var mycket dålig sikt men vägen var körbar.

Efter att ha letat mig fram till dykbåten inne i Narviks hamn och lite prat med Henrik Svedin blev det dykgenomgång. Det var 17 dykare ombord och de flesta bodde ombord och planerade att dyka i flera dagar. På grund av vädret begränsades dykningen till de båda lastbåtarna M/S Stråssa och Martha Heinrich Fisser som ligger inne i hamnen, ca 10 minuters gångtid från kajen. De båda vraken ligger bredvid varandra och Stråssa var utmärkt med en boj medan en lina var dragen mellan M/S Stråssa och Martha Heinrich Fisser.

Bilden till vänster visar den vackra vyn över fjorden och den lilla bojen som är fäst midskepps i M/S Stråssa. Bilden till höger visar mig med dykbuddys vid den stora bojen som markerar aktern på M/S Stråssa.

Martha Heinrich Fisser byggdes 1911 i Tyskland. Fartyget var 118 meter långt och torpederades den 10 april 1940 i Narviks hamn.

M/S Stråssa sjösattes 1921 i Göteborg. Fartyget som ägdes av Trafik AB Grängesberg-Oxelösund var 127 meter långt med en lastförmåga på 8340 ton och hade en besättning på 34 man. Under andra världskriget transporterade M/S Stråssa malm från Narvik till USA. Den 6 april 1940 avgick hon, fullastad med malm, mot Baltimore i USA men fick i Lofoten drabbades fartygets kylmaskin av ett allvarligt driftavbrott och dessutom hade en motorman insjuknat. Felet gick inte att reparera med de resurser som var tillgängliga ombord utan kaptenen bestämde att fartyget skulle vända tillbaka mot Narvik där man både skulle kunna utföra reparationerna och få den sjuke besättningsmannen under vård. En tysk jagare prejade M/S Stråssa och beordrade fartyget att återvända till Narvik. Den 11 maj 1940 kl 11.35 detonerade en explosion ombord. Tio minuter senare stod M/S Stråssa på 26 meters djup.

Under mina dyk visade det sig att sikten inne i hamnen var begränsad och det var en hel partiklar i vattnet bland annat på grund av tidvattenströmmen som under andradyket blev riktigt stark. Under vårt första dyk slutade det snöa och solen sken från klar himmel för att strax innan det andra dyket börja snöa igen. Aprilväder, javisst.

Bilderna visar lite olika detaljer på kranmaskineriet till en av M/S Stråssas kranar. Sikten var dock inte den bästa.

Många är berättelserna om slaget om Narvik och åtskilliga böcker har skrivits i ämnet. Den 9 april 1940 låg det 23 lastbåtar i Narviks hamn varav 19 malmbåtar. Tre svenska fartyg, S/S Torne, S/S Boden och S/S Oxelösund låg i hamnen. M/S Stråssa hade klockan 09.45 prejats av en tysk jagare och blivit beordrad att gå in till Narvik och ankra på redden. Dessutom hade ett tyskt valkokerifartyg ankommit med bunkerolja till de tyska jagarna som ämnade anfalla Narvik. Den norska marinen hade två pansarskepp inne i hamnen samt tre bevakningsfartyg ute i fjorden. Klockan 03.10 på morgonen kom nio tyska jagare in i Ofotfjorden i 30 knops fart. Den tionde tyska jagaren var försenad på grund av dåligt väder. När de norska pansarskeppen blivit sänkta landsattes tyska trupper som besatte Narvik. Alla handelsfartyg sattes i arrest.

Den 10 april 1940 jobbade tyskarna hårt för att bunkra jagarna och samtidigt var fem engelska jagare på väg in mot Narviks hamn. Angreppet klockan 04.45 kom överraskande för tyskarna och engelsmännen sköt mot allt som flöt innan de tog sig ut från hamnen. Två brittiska jagare och tre av de tyska gick till botten. Många av malmfatygen som låg i hamnen sänktes redan i denna strid. S/S Boden som låg på redden ca 300 meter från land träffades av flera granater och kringflygande splitter. Besättningen lyckades lämna fartyget oskadda. Besättningen på S/S Torne som också låg på redden inne i hamnen övergav fartyget när anfallet startade. Strax därefter träffades S/S Torne och började brinna och förstördes gradvis. S/S Oxelösund övergavs på samma sätt när striderna började och träffades av flera granater och av kringflygande splitter. Överbygget och skrovet skadades svårt av alla träffar. Skadorna under vattenlinjen var små men eftersom man inte kunde länspumpa vattenfylldes fartyget sakta men säkert. Även besättningen på M/S Stråssa lämnade fartyget men återvände efter striden för att hämta proviant och besättningens personliga ägodelar för att sedan åter överge fartyget. Över hela hamnbassängen låg brinnande handelsfartyg och de flesta antingen sänkta eller skadade.

Bilden ovan till vänster visar S/S Oxelösund och uppe till höger S/S Torne. Under bilden till vänster visa S/S Boden och till höger M/S Stråssa.

Den 13 april 1940 var tyskarna förberedda på ett brittiskt anfall och på förmiddagen styrde en engelska styrka in i Ofotfjorden mot Narvik. Även om den engelska flottstyrkan var större gick de tyska jagarna ut för att möta engelsmännen på öppet hav. Striderna varade i över en timme utan några förluster från någon sida. Ammunitionslagret höll då på att ta slut för de tyska jagarna som började dra dra sig tillbaka in i Herjangenfjorden och Rombaksfjorden. Flera tyska fartyg fick slut på ammunition och blev landsatta och därefter sprängda av sin egen besättning. De överlevande tyskarna flydde till fjälls och allierade trupper landsattes för att erövra Narvik. I striderna den 10 och 13 april miste tyskarna alla sina tio jagare och en ubåt. Engelsmännen miste två jagare och hade tre svårt skadade. Narviks hamn hade blivit en stor skeppskyrkogård med masttoppar stickande upp ur vattnet överallt och kajen var helt blockerad av sjunkna skepp.

Tyskarna hade dock totalt luftherravälde och utsatte stora delar av Narvik för flygbombardemang. I sin trängda situation påbörjade de tyska soldaterna en förstöring av hamnområdet. De handelsfartyg som fortfarande flöt inne i Narviks hamn blev antingen, flygbombade, sprängda eller så blev bottenventilerna öppnade.

Den 14 april 1940 blev S/S Torne blev sänkt av tyskar som öppnade bottenventilerna i maskinrummet akterut.

Den 15 april 1940 sjönk S/S Boden efter att tyskarna hade öppnat bottenventilerna.

Den 16 april 1940 flygbombades M/S Stråssa av tyska bombplan och då ingen strid pågick var syftet att försöka sänka M/S Stråssa. Skadorna blev omfattande men inte tillräckliga för att sänka fartyget. Under de följande dagarna utsattes fartyget för ytterligare bombanfall men sannolikt dämpade malmlasten sprängverkan och fartyget höll sig flytande.

Den 8 maj 1940 bombades S/S Oxelösund av tysk flyg och sjönk. Fartyget bärgades senare och sattes åter in i trafik på malmtraden.

Den 11 maj 1940 slutade M/S Stråssa sina dagar. Efter att en tysk motorbåt lämnat fartyget hördes en kraftig detonation från förskeppet och på 10 minuter hade M/S Stråssa sjunkit.

Den 28 april 1940 intog de allierade Narvik men glädjen blev kortvarig. Den 10 maj hade Tyskland anfallit Frankrike, Holland och Belgien och alla allierade styrkor behövdes nu på västfronten och de allierades styrkor lämnade Norge den 7 juni och tyskarna hade segrat och skulle bli kvar i Norge till kapitulationen i maj 1945.

Efter att ha genomfört det andra dyket beslöt jag för att nöja mig med en dykdag i Narvik. Väderprognosen för den följande dagen lovade blåst och snö vilket begränsade möjligheterna att dyka på de tyska jagarna och det var återigen osäkert om vägen mellan Kiruna och Narvik skulle vara öppen och körbar. Det snöade ymnigt då jag satte mig i bilen för att köra tillbaka till Kiruna. Jag hade väl funderingar om hur det skulle se ut uppe på fjället. Vägen var öppen och jag hamnade bakom en plogbil på den norska sidan så väglaget var ganska bra. På svenska sidan var det värre med kraftig yrsnö och dålig sikt men det var körbart. Väl förbi Björkliden slutade det att snöa och när jag på eftermiddagen anlände till Kiruna sken solen från en klarblå himmel igen.

Dykningen i Narvik gav mersmak och jag kommer troligen att återvända dit vid ett senare tillfälle. Det vore ju kul att få dyka på några tyska jagare och något flygplan.

Bilden till vänster visar ägaren till Narvik Dyk och Äventyr, Henrik Svedin med flickvän och bilden till höger visar dykbåten.