Redan i vintras bestämde vi oss för att åka till Malta och dyka i början av juni. Som vanligt när man planerar något som ligger långt fram i tiden verkar det som om det är evigheter dit men så plötsligt sitter man där på flygplanet och är på väg. Vår "guide" Fredrik har jobbat en sommar som dykinstruktör på Malta så han känner till alla bra dykställen. Vi var sex dykkompisar som, efter drygt 4 timmmars flygning och en halvtimmes färd i minibuss, vid lunchtid anlände till dykcentret Subway i Buggiba. Här ordnade vi formaliteterna och chekade in i de lägenheter som dykcentret hyr ut och som vi skulle bo i. För att få dyka på Malta krävs läkarintyg som inte är äldre än 1 år men det gick att fixa med hjälp av dykcentret för en billig slant. För att sedan få dyka på egen hand måste man ha ett speciellt dyktillstånd utfärdat på Malta och även detta hjälpte dykcentret till att ordna för en mindre peng. För våra transporter hyrde vi ett par minibussar.

Bilden visar den oansenliga ingången till dykcentret. I förgrunden syns de två minibussar vi hyrde för våra transporter.

Malta består av tre öar och det bor ca 350.000 människor på öarna. Malta är huvudön med huvudstaden Valetta och bland annat staden Buggiba där vi bodde. Gozo ligger längst i norr och är den näst största ön. Comino är den minsta ön och ligger mitt emellan Gozo och Malta. Vi hade planerat att dyka tre dagar på Malta, en på Comino och en på Gozo. Vattnet på Malta är mycket klart och det är inte ovanligt med en sikt på ca 30 meter. Vid vårt besök på Malta i början av juni låg vattentemperaturen på cirka 20 grader i ytvattnet och som kallast hade vi 17 grader på 30 meters djup. Vi dök alla i 5 eller 7 mm våtdräkter med huva.

Under vår första dykdag genomförde vi vårt första dyk vid Cirkawwa som ligger på norra spetsen av Malta. Det andra dyket gjorde vi på vraket efter torpedjagaren HMS Maori som ligger inne i hamnen i Valetta. Undervattenlandskapet runt Malta är mycket dramatiskt med klyftor, grottor, tunnlar och väggar och bottenvegetationen påminner mycket om den vi har på Västkusten. Fisklivet är ganska rikt men det är sällan man ser större fiskar.

Bilden till vänster visar viken vid Cirkawwa där man påbörjar och avslutar dyken. Den högra bilden visar min dykkamrat Janne som glider fram i det dramatiska undevattenslandskapet vid Cirkawwa.

För att inte lagra upp allt för mycket kväve i kroppen under flera dagars dykning så dök både jag, Janne och Fredrik med Nitrox. Jag använde Nitrox till minst ett dyk per dag men använde även Nitrox till bägge dyken någon dag.

Andra dagens första dyk genomförde vi på det över 100 meter långa vraket efter den Libyska oljetankern Um-El-Faroud som sänktes avsiktligt 1998 för att vi dykare skulle få ett spännande dykställe. Efter att ha hoppat i vid kajen i Zurrieq fick vi simma i cirka 8 minuter för att nå ut till vraket. Eftersom det är 35 meters djup hela vägen ut fick vi simma utan referens. Vi siktade på skorstenen men en svag ström gjorde att vi hamnade midsskepps på fartyget. Det var en mäktig syn när oljetankern dök upp i det blå vattnet.

Andra dyket för dagen genomförde vid Ghar Lapsi på sydöstra delen av Malta. Ghar Lapsi är en ganska grund lagun med badplats samt en del intressanta undervattensgrottor och mängder av liv. Dyktiden på detta dyk blev hela 70 minuter med en 12 liters luftflaska och då hade vi ändå kvar ganska mycket luft.

Bilden till vänster visar när Janne hoppar i vattnet från kajen i Zurrieq. Den högra bilden visar Fredrik svävande på cirka 15 meters djup ovanför skorstenen på Um-El-Faroud.

Den tredje dagen tog vi färjan vid färjeläget i Cirkawwa och anlände efter cirka 30 minuters båtrersa till Gozo. Efter att ha korsat ön kom vi till det ställe som Jaques Costeau under sin levnad klassat som ett av världens bästa dykställen, the Blue Hole. Det var ganska krångligt att ta sig ner till hålet och vi fick bära och halvklättra med utrustningen. Väl nere i det blå hålet glömde vi dock snabbt bort den jobbiga vägen till dykplatsen. Efter att ha undersökt hålet och den grotta som finns där simmade vi ut i det "stora blå" genom ett valv. På utsidan sträckte sig en lodrätt vägg från ytan och ner till 50-60 meter och det var en härlig känsla att glida fram efter väggen på 25-30 meters djup och se både vattenytan över oss och den släta sandbottnen under oss.

Efter en lätt lunch genomförde vi det andra dyket för dagen i Inland Sea som bara ligger ett par hundra meter öster om the Blue Hole. Inland Sea är en lagun som har förbindelse med havet utanför genom en 100 meter lång tunnel. Under vattnet består tunneln av en spricka som börjar på cirka 5 meters djup och som slutar på 27 meter i öppningen mot havet. Jag som förra året hade varit på Island och dykt i sprickan i lavafältet vid Thingvellir fick en känsla av att vara tillbaka på Island. Jag kan garantera att detta nog är den näst bästa dykplatsen, efter just Thingvellir på Island, som jag har besökt hittills.

Bilden till vänster visar den mest fotograferade platsen på Malta, valvet vid the Blue Hole. Den högra bilden visar lagunen och tunneln vid Inland Sea.

Den fjärde dagen ägnade vi oss åt Comino men för att komma till dykplatserna på Comino krävdes båt. Första dyket genomförde vi vid Lantern Point som har fått sitt namn efter en liten fyr som står på udden. Även här var ett dramatiskt undervattenlandskap med väggar, tunnlar och stora stenblock. Efter en lunch i hamnen på Gozo genomförde vi andra dyket vid Comino Caves på östra sidan av Comino. Här fanns flera grottor och tunnlar i berget för att inte tala om de hundratals fiskar som omringade oss så fort vi kom i vattnet i förhoppning om att bli matade.

Den femte dagen började vi känna oss rejält slitna och Chris bestämde sig för att stå över dykningen denna dag. Själv bestämde jag mig att bara göra ett dyk eftersom detta skulle bli på vraket efter bogserbåten Rozi utanför Cirkawwa. Även Janne och Henrik bestämde sig för att göra detta enda dyk. Utrustad med en Nitroxblandning på 34% som tillåter ett maximalt djup på 31 meter simmade vi ut till vraket och gled sakta ner till däck som ligger på cirka 30 meter. Sikten var fantastisk och vraket var helt okej. Dessvärre var det minst 20 andra dykare på plats runt vraket så vattnet liknade sockerdricka på grund av alla bubblor.

Bilden till vänster visar från höger till vänster Fredrik, mig, Chris, Janne och Henrik när vi roade oss i Valetta den sista dagen. Bilden till höger visar Johannes som tyvärr var tvungen att åka hem ett par dagar före oss andra.

Den sista dagen på vår vistelse på Malta ägnade vi åt att strosa runt i huvudstaden Valetta och vara som vanliga turister för att sedan avsluta dagen i en tidig kväll. Vi flög reguljärt med Air Malta men ändå avgick planet redan 06.00 på morgonen. För vår del började dock hemresan redan klockan 04.00 med hämtning utanför dykcentret för transport till flygplatsen. Efter en timme i luften började flygplanet att åka upp och ner som en berg och dalbana. Under dessa onaturliga rörelser meddelar flygkaptenen att man på grund av ett "mindre tekniskt problem" var tvungen att vända tillbaka till Valetta för att reparera flygplanet. Det var nog fler än jag som var bleka om nosen och hoppades att våra skyddsänglar fanns i närheten. Efter ett par timmars försening och ett byte av ett kretskort för kontroll av stabilisatorerna avgick så planet mot Sverige igen. Där satt man så och vemodigt konstaterade att en härlig vecka var till ända och funderade på om och när man skulle få möjlighet att komma tillbaka till Maltas fantastiska dykvatten.