När jag lämnade Island och Thingvellir under föregående sommar kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle återvända så snart som bara ett år senare. Island är ett dyrt land att turista i och det ligger inte direkt efter allfartsvägarna. Minnena från föregående års dykning hade dock etsat sig fast på mina näthinnor och då jag frågade min bästa dykkamrat Bernt om han hade lust att följa med till Island så var saken klar. Dykningen på Island är exklusiv men faktiskt värd varenda peng. Efter att vid flera tillfällen under försommaren ha varit i kontakt med Matthias Bjarnasson via e-mail och telefon och diskuterat priser, flaskor och bly och allt det där andra praktiska så gjorde vi upp att Matthias och hans medhjäpare Kalli skulle hämta oss direkt på Keflavik flygplats med sin dykbuss och ta med oss till piren vid Gardur för ett par anpassningsdyk och kontroll av blymängder etc. När vi landade på Keflavik vid lunchtid duggregnade det men så fort vi kom ut till Gardur så sprack molnen upp och solen bröt igenom. Efter att ha kontrollerat avvägningen och fått lägga på ytterligare ett par kilo bly gav vi oss så ner i det salta vattnet. Vi dök med 12 liters 200 bars aluminiumflaskor så det gick åt rejält med bly för att kunna komma ner med torrdräkt och tjockt underställ. Undevattensfaunan visade sig vara ungefär som på västkusten men allt var mycket större. Vi såg både havskatt och marulk på våra två dyk vid Gardur. Efter att ha packat ihop utrustningen bar det av till vårt hotell inne i Reykjavik.   Bilderna visar det dramatiska undervattenslandskapet och den fantastiska sikten som råder i Silfra i Thingvellir. Klockan 10 den andra dagen blev vi upphämtade på hotellet och så styrdes kosan upp till Thingvellir. Solen sken från en nästan klar himmel vilket är mycket ovanligt på Island där det oftast är mulet och regnet hänger i luften. När vi så gled ner i Silfra, silverkällan, som sprickan i lavafältet heter på kartan såg jag hur min dykkamrat Bernt log bakom regulatorn och gjorde OK-tecken med bägge händerna åt det klara vattnet och sikten som var över 100 meter. Vi kunde se allt som gick att se i det kristallklara vattnet. Vi gled sakta fram med strömmen och bara njöt av dyket. Jag som hade varit på samma plats ett år tidigare kunde konstatera att sprickan hade ändrat utseende. På ett par ställen hade den rasat ihop och i stället för tre djupare hål som det var förra året hade dessa nu blivt fem. Dessutom var det betydligt grundare på sina ställen vid årets besök. Man kunde se kraftiga skrapmärken i de stora lavablocken och på väggarna efter de senaste jordbävningarna som hade sitt epicentrum cirka 1,5-2 mil bort från Silfra. På andra ställen hade det öppnat sig helt nya håligheter i botten. Alla dessa tecken visar på den enorma kraft som jordbävningarna innebär och man ska vara glad att den inte inträffade när någon dykare var där nere. När vi efter 40 minuter bröt vattenytan i den grunda lagunen där vi skulle kliva upp hörde jag hur Bernt ylade och skrek högt "VILKET DYK, VILKET DYK". Matthias rusade till och undrade om Bernt hade problem men Bernt bara log och upprepade på engelska "WHAT A DIVE" och hade Bernt inte haft öron skulle leendet säkert ha gott runt hela huvudet. Efter ett ytintervall på ca 1 tim 30 min genomförde ytterligare ett dyk som faktiskt var ännu bättre än det första.   Dag tre var Matthias tvungen att ta hand om en del pappersjobb men vi blev upphämtade av Kalli och på nytt gick färden till Thingvellir för två nya dyk. Solen sken från en absolut molnfri himmel och det glittrade fantastiskt där nere i Silfra. Det första dyket gjorde vi lite djupare och gav oss ner i den grottliknande delen av sprickan. Solen strålar skar som lasersvärd ner i dunklet på drygt 20 meters djup och skapade en trolsk stämning. Den enda incident som inträffade var att jag fick in vatten i objektivet på min UV-kamera under det tredje dyket i det 3 gradiga vattnet. Dessbättre klarade sig själva kamerahuset och filmen som väl framgår av bilderna.   Bilderna ovan visar den grunda lagunen där man avslutar dyket. Bilden nedan visar Bernt som njuter av det klara vattnet i lagunen strax före vi ska avsluta dyket. Notera att det det är cirka 60-70 meter från dykaren och till klippkanten i högra kanten på kortet.  Efter att vi genomfört våra fyra dyk i Thingvellir ägnade vi den fjärde och sista dagen på Island till att vara vanliga turister och besöka ställen som det varma badet i den Blå Lagunen, titta på Gullfoss vattenfall, besöka Geysir, åka bil över de ödsliga lavafälten och kunna se en del av ödeläggelsen som blev resultatet av de två jordskalven som skakade området i slutet av juni.   Bilden till vänster visar Matthias medhjäpare Kalli och bilden till höger visar Matthias Bjarnasson i egen hög person. Är du intresserad att dyka på Island kan jag varmt rekommendera dig att kontakta Matthias Bjarnasson som pratar utmärkt engelska. Mattias Bjarnasson,
dykinstruktör med stor erfarenhet av Thingvellir som var vår
guide under våra tre dykdagar. Priset för fullservice med alla transporter, luft, flaska, bly var 25.000 isländska kronor per dykare och dykdag vilket motsvarar ca 2.800 svenska kronor. Det är dyrt men dels är Island generellt betydligt mycket dyrare än Sverige och andra länder i Europa och dels är det inte som på andra platser överbefolkat av en massa andra dykare. Här dyker man som mest två tre personer åt gången tillsammans med en guide. Man betalar först efter genomförd dykning och då gör man det faktiskt med ett leende. Det är kanondykning. |