Som ganska nycertifierad dykare med bara 9 dyk i bagaget fick jag i april 1997 åka till Jakarta, Indonesien på jobb. Som förberedelser inför resan så passade jag på att undersöka dykningen kring Jakarta. Det oftast Bali man hör talas om i dyksamanhang när det gäller Indonesien men det visade finnas ett par dykcenter även i Jakarta. Efter att ha kontaktat samtliga fick jag bara svar från två ställen varav jag så småningom valde Dive Indonesia. Innehavaren var en amerikan som heter Ken Tiemann och som är gift och bosatt i Jakarta sedan många år tillbaka. Efter ett telefonsamtal så var saken klar och han hade bokat mig på en helgtur ut till Palu Seribu, de tusen öarna som i verkligheten är drygt 800.
  Bilden till vänster visar en skylt som informerar om det naturreservat som ligger i området. Bilden till höger visar piren med sitt soltak där dykbåten lägger till.
Efter en 2 1/2 timmes båttur i snabbgående båt kom vi så småningom fram till ön som heter Kotok Besar, fritt översatt stora Kotok. Ön är ca 1000 meter lång och 250 meter bred. Vi inkvarterades två och två i små primitiva rum i bungalows med två till tre rum i varje bungalow. Rummen saknade både aircondition och vettig fläkt. I taket i varje rum hängde en naken glödlampa som enda belysning. Elförsörjningen på ön ombesörjdes av en dieseldriven generator så elektricitet var en bristvara. Det fanns vattentoalett och en dusch med ljummet vatten i varje bungalow. Värmen var fuktigt tryckande med runt +35 grader i skuggan. Ägaren till Kul Kul Kotok Resort som stället heter är en medelålders australier med en fransk fästmö. Det är primitivt men trivsamt.
 
Bilden till vänster visar min bungalow och bilden till höger visar mitt primitiva sovrum.
Den mesta dykningen skedde från båt runt öarna i området. Vi plockade ihop dykutrustningen och bytte om under taket ute på piren innan vi lastade ombord luftpaketen på båten. Det var lite si och så med säkerheten och vår amerikanske dykledare sa inför varje dyk att "nu leker ni på egen hand så ha det så kul och ta det försiktigt". Vi hade med en dansk dive master vid några av dyken och då kändes det lite säkrare. Sikten i vattnet låg på 10-15 meter och det var ofta något strömt där vi dök. Korallreven var allvarligt skadade av fiske med dynamit och på stora delar av reven var korallerna döda. Det fanns dock en hel del fisk, langustrar och andra levande varelser i reven. När vi en dag åkte lite längre ut från ön och dök på vraket efter lastfartyget PapaTheo som förliste 1984 så fann vi levande färggranna koraller och enligt besättningen på dykbåten berodde det på att fiskarna inte vågade sig så långt ut med sina små öppna båtar. Höjdpunkten på den här resan var nog för min del mitt livs första nattdyk. Vi hoppade i från piren och drev sedan i 1 timme med strömmen på 6-8 meter djup. Revet passerade förbi som på en film. När vi så småningom bröt vattenytan så var det enda ljus vi såg, lanternorna från dykbåten och en mäktig stjärnhimmel.
Bilden till vänster visar hur vi ordnar vår utrustning och bilden till höger visar vår dykbåt.
Är du intresserad att dyka utanför Jakarta kan jag rekommendera dig att kontakta Ken Tiemann på: Dive Indonesia S-6046
|
