Under hela hösten var jag överhopad med arbete och reste kors och tvärs i världen och var i princip bara hemma och packade om. Dessutom regnade det nästan varenda dag hemma i Värmland. Tja .. vem har väl inte hört om Glafsfjorden som steg över 3 meter och Arvika som hamnade under vatten. Även Vänerns vatten steg dryga metern under hösten och fram till jul och så sipprade vattnet över kanten även här. Åtskilliga var de som fick sina åkrar, villakällare och sommarstugor översvämmade. Under dessa förhållanden var det inte speciellt inbjudande att ge sig ut och dyka utan ett annat frö började gro. Efter att ha konstaterat att det inte fanns några resor kvar till Thailand eller andra populära resmål över jul och nyår lyckades vi hitta en resa till Hurghada i Egypten över nyår.

Hotellet som hette Hor Palace var ett enklare hotell men helt acceptabelt med egen strand och ett dykcenter inne på hotellområdet. För att inte få konkurrens med den egna baren och restaurangen beslagtog den säkerhetsansvarige på hotellet alla synliga tax-free-kassar med hänvisaning till att det var förbjudet att ta in egen dryck eller mat inom hotellets område. Allt bokfördes i en stor liggare med innehåll och rumsnummer för att återfås vid avresan. Allt drickbart som var nerpackat i väskor och ryggsäckar klarade sig dock in på området.

Vårt huvudsakliga syfte med resan var inte dykning även om dykgrejjorna var nerpackade. Man åker inte till Röda Havet utan att ge sig ner under ytan. Dykcentret som hade det fantasifulla namnet Hor Palace Diving Center drevs av ett par tyskar. Efter att ha bokat in ett par dykdagar ägnade vi tiden åt att ligga i solen och att utforska närområdet. Hotellet låg ungefär 9 km söder om själva staden Hurghada. Hela området från Hurghada och söderut mot El Gouna består av en gata som följer kusten och som är kantad av hotell, souvenirbutiker och restauranger samt halvfärdiga nybyggen Ganska fult och absolut inget man kan rekommendera om man vill ha hålligång.

På nyårsafton som var den första dykdagen började med att Martina, vår dive master, ville att vi skulle göra en masktömning och leta rätt på tappad regulator för att visa att vi klarade av detta. Hon tyckte nog att det var lite genant eftersom vi nog var mer erfarna än vad hon själv var men det var för dykcentrets egen skull som detta skulle genomföras. Efter detta enkla test fick jag och Bernt ge oss iväg på egen hand för att med kamerorna i högsta hugg hitta lämpliga foto objekt. I ärlighetens namn ska sägas att det inte är kameran som gör fotografen. Själv hade jag lyckats strula till det med kamerainställningarna och av tre hela filmer fick jag bara 4-5 kort som är något så när. Skit bakom spakarna. Redan vid lunchen efter det första dyket nämnde Bernt, min dykkamrat, att han var lite illamående och han därför hoppade över lunchen. När vi kom upp efter det andra dyket så mådde han riktigt dåligt. På nyårsaftonskvällen var det nyårsbuffé på hotellet där vi firade tillsammans med svenskar, tyskar och minst ett par hundra ryssar vilka var i majoritet på hotellet.

På nyårsdagen gjorde vi ett besök inne i Hurghada. Bernt som kände sig hängig fick så småningom feber och kallade på läkare fram på eftermiddagen. Han hade drabbats av amöbadysenteri, en sjukdom som är mycket vanlig hos turister i dessa trakter. Den smittar genom vatten och dålig hygien i till exempel restaurangkök men som tur är kan den botas med antibiotika. Ett råd om man åker till dessa trakter är att vaccinera sig i förväg mot kolera och turistdiarré och sedan vara mycket försiktig med grönsaker, glass, kallskuret och framförallt vatten. Under våra lata dagar passade vi även på att ta tur med U-båten Sindbad som gjorde en 1-timmes undervattenstur där "vanliga" turister på 10 meters djup kunde få kika på fiskar genom glasrutor i ubåtens sidor. Bernt kände sig fortfarande hängig så jag följde ensam med på den andra bokade dykturen. Där fick jag dyka på egen hand tillsammans med en tysk vid man Stefan. Under mina 4 dyk lyckades förbrukade jag 4 st 36-rullar film och med spänning såg jag fram på att få lämna dessa på framkallning.

Bilden till vänster visar Martina, vår dive master och bilden till höger är Stefan, min dykbuddy under andra dykdagen.

Vår semestervecka avslutade vi med en dagstur till Luxor. Resan startade 5.30 på morronen och efter att ha hämtat en frukostlåda i receptionen klev vi ombord på bussen som väntade utanför hotellet för att ta oss de 28 milen till Luxor. Trötta som vi var reagerade vi inte speciellt mycket på att vi verkade vara de enda skandinaverna på denna resa. Så när vi stannade utanför ett hotell i Safaga för att plocka upp ännu flera resenärer såg vi hur vi hur en" Apollo-buss" stod utanför ett annat hotell och plockade upp folk. Vi började då ana att vi klivit på fel buss. Någon kilometer utanför Safaga var blev det stopp vid en polispostering och vi såg Kalashnikov-beväpnade poliser stå utposterade på kullarna runt omkring.

För ett par-tre år sedan överfölls och besköts tursiter och turistbussar av islamitiska fundamentalister i området runt Luxor och vid ett av tillfällena mördades 60-70 japanska turister. Detta hade katastrofala följder för den Egyptiska ekonomin eftersom alla researrangörer avbröt allt resande till Egypten. Turismen svarar för cirka 60% av landets bruttonationalprodukt. Efter massiva polisinsatser fängslades och dödades flera av terroristerna och landet började åter att anses som ett säkert turistmål.

Efter 15-20 minuters väntan böjade så bussarna rulla igen, nu i konvoj för att ha en högre säkerhet. Efter att ha fått ett drygt timmeslångt föredrag om Egyptens historia på ryska stannade hela konvojen halvvägs genom öknen mellan kusten och Nildalen. Vi hade nu turen att hitta vår riktiga buss och reseledare och den ryske guiden fick ett gott skratt när han förstod varför han hade för många passagerare i sin buss. Vi gjorde ett försök att räkna alla bussarna men gav upp när vi kommit till drygt 100.

Bilden till vänster är tagen inne i Ramses IV:es grav bilden till höger visar templet i Luxor i kvällsbelysning.

Väl framkomna till Luxor besökte vi Konungarnas dal och Hatshepsuts tempel. Efter att ha korsat Nilen i båt och fått en välsmakande lunch besökte vi även Karnaktemplet och Luxortemplet. Vid sex-tiden på kvällen proppades gatorna i Luxor igen då alla bussarna började formera sig till konvoj igen och starta resan tillbaka till Hurghada. En lång resa och en lång dag men helt klart värt besväret.

Som en sammanfattning kan jag bara säga att Hurghada är inte ett turistmål som jag skulle rekommendera. Inget genuint Egyptiskt utan allt cirkulerar runt turismen. Dykningen utanför Hurghada är ganska bra även om korallreven visar spår av slitage på grund av allt för många dykare. Söderut efter kusten var dock dykningen bättre och korallerna i mycket bra skick. Jag kommer med största sannolikhet att aldrig åka tillbaka hit men för dig som inte dykt i tropiska vatten och vill spendera en vecka under vatten kan jag gott rekommendera området. Se dock till att vaccinera dig mot magsjuka m m innan du reser dit.