Jag och min dykbuddy Bernt är av naturen nyfikna och letar ständigt nya dykplatser. Efter lite surfande bland dykklubbars och andra dykares hemsidor hittade vi uppgifter om Öninge, Hästholmens hamn, Hästholmens skjutfält, Stockelycke och några andra dykställen runt Vättern. Vi började beta av ställe efter ställe och när vi så småningom kom turen till Öninge. Vi hade läst andra dykares varningar och förmaningar att inte parkera bilar nere vid sjöbodarna vid Öninge fiskehamn med respekt för de bofasta. Med detta i åtanke blev ändå vår första erfarenhet av Öninge för dryga året sedan en lustig historia. En av markägarna har gjort i ordning en parkeringsplats ca 300 meter från dykstället och på nedfarten till dykplatsen har man satt upp en skylt med motorfordonstrafik förbjuden för obehöriga. Trots skylten beslöt vi oss att köra ner till vändplanen och lasta ur bilen och sedan köra up den till parkeringen. Väl ner vid vändplatsen kliver vi ur bilen och vi hälsar på en liten gubbe som sitter på en parkbänk och ser oss omkring. Den lilla gubben hälsade inte tillbaka utan undrade surt om vi inte förstod innebörden av skylten vilket vi naturligvis medgav. Vi påpekade försiktigt att vi bara skulle lasta ur och sedan flytta bilen. Gubben muttrade då surt att det var bara "dykarskolan" som fick köra ner bilen. Eftersom både Bernt och jag undviker att stöta oss med lokalbefolkningen så sa vi hej då till den sura gubben och åkte till Hästholmens hamn i stället.

Bilden till vänster visar hur miljön vid Öninge och bilden till höger visar en nöjd Bernt på väg ut i det blå.

Sedan den gången har vi många gånger skojjat om den sura gubben vid Öninge men vi har inte brytt oss om att åka dit. Efter att vi av andra dykare fått veta att det är okej att köra ner och lasta ur och sedan ställa bilen på parkeringsplatsen och omvänt packa ihop dykgrejjorna och hämta bilen och lasta så beslöt vi förrän i slutet av mars i år att göra ett dyk vid Öninge.

Den här söndagen sken solen från klar himmel men det hade snöat på natten och temperaturen låg ett par grader under nollan. Den nattgamla isen närmast land i den lilla viken där man går i var en halv centimeter tjock men var inget hinder. Förutom ett par fiskare var vi helt ensamma på platsen men under tiden som vi gjorde oss i ordning kom det ett par bilar med andra dykare. Ombytta och klara gled vi ner i det klara iskalla vattnet. På ytan var vattentemperaturen en knapp grad så det bet ordentligt i kinder och läppar.

Bilderna ovan visar lite av det man kan se under vattnet i Öninge, stenblock, trädrötter, en trasig tunna och en lake som poserar framför kameran.

Efter att en dryg halvimme sakta glidit omkring bland stora stenblock och raviner, fotograferat en trasig tunna, några trädrötter och stenformationer och en lake som villigt poserade inför kameran började händer och fötter att domna bort och vi beslöt att avbryta dyket. Väl uppe på land smakade det utomordentligt gott med varmt te och så småningom hade vi återfått värmen men på grund av kylan ställde vi in andradyket och packade ihop våra pinaler för att sedan åka de dryga 20 milen hem igen. Öninge visade sig vara ett trevligt dykställe som passar både nybörjare och mer erfarna med djup ner mot 25 meter och det dröjer nog inte förrän vi är tillbaka där igen.

När vi ett senare tillfälle i september var vid Öninge stötte vi ihop med markägaren. Vi hade i god tro kört ner bilen för att lasta ur och det dröjde inte mer än ett par minuter så kom den ursinnige markägaren rusande och vi åkte på en utskällning som inte går av för hackor. Efter en stund hade han lugnat ner sig att vi kunde förklara för honom att vi hört från andra dykare att det var okej att köra neroch lasta ur. Vi fick då veta att detta endast gäller mellan 1/5 och 1/9 och att det ä förbjudet att köra ner under all annat tid på året. Orsaken är att vägen är helt privatägd och markägaren får inga som helt bidrag för underhåll. På våren är det ofta dålig bärighet i vägen på grund av tjällossningen och på hösten och vintern blir det mycket isigt i den branta backe. Markägaren berättade att han har fått utskällningar av besökare för att vägen inte varit sandad och bilarna har glidit ner i diket. Med alla fakta i målet skiljdes vi dykare och markägaren i bästa samförstånd efter att jag hade lovadt att lägga ut denna information på min hemsida så att fler kan respektera markägarens vilja. Respektera markägaren du också om du ska till Öninge. Det vore synd om vi inte skulle få dyka där i fortsättningen.