Kylan hade äntligen släppt sitt grepp och solen börjat värma. Det var nu dags för det tradidtionella isdyket med Karlstad Dykarklubb. Det här året var platsen Skivtjärn utanför Deje, belägen ca 30 km norr om Karlstad. Valet av Skivtjärn var naturligt eftersom sjön dels har klart vatten och en sikt på normalt 5-8 meter och dels för att det redan fanns en vak uppsågad sedan en dykskola kört utbildning där helgen före.

Denna söndag bjöd på strålande sol från en klar himmel och temperaturen låg strax över nollan. Vid samling utanför klubblokalen dök det bara upp fyra medlemmar men efter en kort diskussion lastades motorsåg, linor, spadar och annan erfoderlig utrustning in i bilarna innan färden ställdes mot Skivtjärn.

Bilden ovan visar hur Micke och Ola förbereder en vak. Bilden nedan till vänster visar Micke i full gång med att såga hål i isen och bilden till höger visar Ola som försöker få undan de drygt 20 cm tjocka isblocken i vaken.

På plats lyste snön vit och det var bara några tallruskor som markerade förra veckans hål i isen. När Micke hade sågat loss det första isflaket med hjälp av motorsågen, blev vi blev nog lite förvånade över att isen i hålet faktiskt faktiskt var över 20 cm tjockt trots att det bara var 7 dagar sedan det varit öppet förra gången. Kylan hade i och för sig legat flera grader under noll under veckan och detta var den första "varma" dagen. Ola och jag försökte med gemensamma krafter att få upp isflaken på land men de var alldeles för tunga och otympliga så vi knuffade ner dem under isen i stället.

Bilden till vänster visar Micke klar för dyk assisterad av Malin och Olas gudson. Bilden till höger visar mig i rollen som räddningsdykare och bilden nedan visar Ola som linskötare.

När vattnet lyste svart i det trekantiga hålet och navigationsmöntret var skottat i snön började Ola ordna med linorna medan jag och Micke bytte om till dykargrejjor. Ola som hade fått en infektion i ögat, avstod från dykning och samma gjorde Malin, fast det var nog mer av bekvämlighetsskäl. Jag och Micke beslöt att Micke skull dyka först eftersom han tänkte fotografera litegrann. Han hade köpt en vattentät "påse" till sin vanliga Canon arbetskamera som han ville prova under ytan. Jag tyckte detta var utmärkt eftersom det är värre att sitta räddningsdykare efter dyken är man är frusen och kallt. Solen värmde gott mot min svarta DUI-dräkt och jag njöt i stora drag i solskenet medan Micke var nere i hålet med Ola som linskötare.

Bilden till vänster visar när Micke kommit upp från sitt dyk och det är min tur. Bilden i mitten visar mig redo för att glida ner i det kalla vattnet och de två sista bilderna visar mig redo för att krypa ner under isen.

Micke bröt vattenytan på minuten efter de planerade 20 minuterna och jag gjorde mig klar att genomföra mitt dyk. Väl nere i vaken nöp det i kinderna av det kalla vattnet . Efter OK-tecken sjönk jag ner under ytan och kunde konstatera att sikten var ovanligt bra. Det var lite mörk på grund av snön på isen men med en 75 W lampa så var det inga problem. Som vanligt var det inte mycket att se men några sedan sommarens bad tappade persedlar som ett par kalsonger, en frottéhandduk, en kaffemugg, resterna av ett köttbullspaket, en strumpa gjorde dyket lite intressantare. Dessutom råkade jag på ett stim med små abborrar som slött betraktade den bubblande inkräktaren.

När vi plockat ihop våra dykprylar och annan utrustning och smakat på medhavd matsäck återvände vi hemåt, nöjda med ett bra dyk i ett bra väder.