Sakta kom hösten smygande med sitt mörker. Detta år erbjöd en märklig höst utan frost och med kraftiga översvämningar i Arvika och Vänern steg mer än metern över normalt och där jag plockade en hel kasse med både vanliga kantareller och trattkantareller i början av december. Normalt brukar de första frostnätterna komma i oktober och ta med sig svampen men så inte denna märkliga höst och för-vinter. Så en dag var det åter dags för det årligt förekommande lucia-dyket i Dykarn´s regi.

Den gråmulna lördagen före lucia samlades vi 12 tappra dykare vid Dykar´n i Karlstad. Efter sedvanligt socialt umgänge och ombyte till dykardräkter fick vi en genomgång av dagens tänkta dykmål av vår skeppare Göran. Dagen till ära hade både jag och Bernt tagit med oss våra luciakronor för att få rätt stämning inför dagens dyk.

Bilden uppe till vänster visar Mikael peka ut anordnaren av dykutflykten och bilden uppe till höger visar mig och Bernt som lucior med lysande kronor under förberedelserna inför dyket. Bilden nere till vänster visar då "skepparen" Göran Wiklund, Dykar'n pekar ut på sjökortet var dagens utflykt ska gå och bilden nere till höger visar Göran tillsammans med lucior och en tärna under genomgången inför dykturen.

Göran Wiklund som till vardags arbetar med tungdykning pekade ut Drottninggrundets fyr som ett tänkt dykmål. Det är ju välkänt att många fartyg förlist på Vänern genom åren och det vore ju inte helt orimligt att något fartyg skulle ha seglat på Drottninggrundet före fyrens tillkomst. Ingen av oss hade tidigare dykt vid detta grund som ligger nära den stora farleden där fraktfartygen anlöper Karlstads skärgård efter att ha korsat Vänerns stora vattenyta.

Efter fotografering utanför dykbutiken lastades dykpaket och annan utrustning ombord på båten. På grund av den höga vattennivån i Vänern så låg bryggan nästan helt under vatten men vad gör det när man har torrdräkt.

Bilden till vänster visar hela luciatåget och bilden till höger där vi är redo att kasta loss för den 15 minuter långa båtresan till dykstället. Lägg märke till det höga vattenståndet (ca 1 meter över normalt) i Vänern som dränkt bryggan.

När vi efter en knappt halvtimmes lång båtresa närmade oss den relativt oskyddade dykplatsen ökade sjöhävningen markant och båten gungade påtagligt. Den sydvästliga vinden som fick fart ända nere från Lidköping söder om Vänern reste upp höga vågor i sundet ut mot den öppna sjön. Efter ett kort rådslag mellan dykare och skeppare beslöt vi att söka upp en mer skyddad dykplats. I de meterhöga vågorna skulle det bli både svårt och farligt att ta sig upp i båten igen efter avslutat dyk.

Vi angjorde i stället Karlstad Båtklubbs skyddade utsjöhamn vid Sättersholmarna. Även om det här var nästan lugnt så märktes det höga vattenståndet i Vänern. De flytande bryggorna saknade landfäste, soptunnorna stod i halvmeterdjupt vatten och flera av förtöjningsbojarna hade försvunnit helt under vattenytan.

I egen takt gjorde dykparen sig i ordning och hoppade i vattnet. Bernt och jag tog med oss våra tända luciakronor när vi hoppade i vattnet som andra dykpar. Är det lucia så är det. Efter en timmes skrotletande på den leriga bottnen runt de båda båt-bryggorna och badbryggan utanför bastun visade det sig att vi kom upp som sista dykpar. Våra luciakronor lyste fortfarande till de andra dykarnas glädje. Väl på land igen bjöd Göran på grillad korv och varm glögg.

Efter båtturen tillbaka till hamnen och urlastning och ombyte bjöd Brigitta på Dykar´n på glögg, kaffe och pepparkaka i lektionssalen som en avslutning av dyk-året 2000.

Bilderna visar hela gänget av glada dykare när vi efter genomfört dyk blir bjudna på glögg och pepparkaka av Birgitta på Dykar'n.