När millenniet började lida mot sitt slut var det dags för årets och millenniumets sista dyk. Vi var några stycken tappra dykare från Buddy Diver's dyksällskap i Karlstad som träffades den 30/12-1999 för ett avslutande dopp i det blå. Vädret var bästa tänkbara med klarblå himmel, solsken, vindstilla, några centimeter snö på marken och en temperatur på -5 grader i luften. Vi hade beslutat att göra dyket i närområdet och på grund av kylan och isläget så var var det bara Vänern som återstod som tänkbart dykmål då alla sjöar och även Klarälven var istäckta. Efter att, dagen före, ha rekognoserat isläget i vikarna runt Hammarö konstaterade vi att det var öppet vatten på östra sidan av ön medan isen låg i samtliga vikar på västra sidan. Vi valde att dyka vid Mörudden där de var lätt att gå i och ur och vi slapp att bära utrustningen speciellt lång. Ingen av oss hade dykt på platsen men vi visste att djupet inte var det största och i övrigt var vi alla medvetna om att det kunde bli en flopp eftersom vi inte hade en aning om bottenbeskaffenhet, sikt osv.

Bilden uppe till vänster visar oss när vi rekognoserar var vi ska gå i och ur vattnet och bilden uppe till höger visar mig och min parkamrat Johan när vi börjar att byta om.

Bilden nedan till vänster visar de fem tappra dykarna som börjar bli klara för att dyka (jag står till höger närmast kameran) och den högra bilden visar när Johan och jag till sist sätter på oss handskarna.

Efter att ha bytt om i snön klättrade vi så ner på de hala klipporna och gled ner i det 2-gradiga vattnet. Sikten var i bästa fall cirka 3 meter. Det dykpar som jag ingick i gick till vänster och följde en slät sandbotten. Vi hittade vraket efter en roddbåt i trä, några flaskor, ölburkar och annat skräp. Efter knappt 10 minuter vände vi tillbaka till igångsstället men fortsatte förbi detta och svängde höger förbi bryggan. Här övergick botten i lera och slam och det behövdes inte mycket för att förstöra sikten helt och hållet. Förutom de traditionella flaskorna och ölburkarna, hittade vi en cykel av märket Crescent, några golfbollar, ett par kalsonger och en hel del annat skräp. Efter 27 minuter avslutade vi dyket och tog oss upp på land igen.

Bilden till höger ovan visar när vi halkar ner för de hala stenarna och går i vattnet. Bilden till höger ovan visar när Johan och jag är redo för att gå ner och jag gör OK-tecken till kameran.

Bilderna nedan visar Johan till vänster och mig till höger då vi efter avslutat dyk drar av oss fenorna. Notera på bilden till höger att jag alltid dyker med ponybottle.

Väl uppe på land igen öppnade Henrik på Buddy Divers en flaska Åkesson alkoholfri champagne och vi skålade tillsammans ut det gamla dykåret och in det nya, stående i snön och iklädda i full dykutrustning. Att plocka isär dykutrustningen och att få av sig torrdräkten ställde till lite problem eftersom allt hade frusit till is på några minuter. Som tur var hade jag varit förutseende och tagit med mig en termos med varmt vatten så vi kunde tina upp torrdräkts- och inflatorslangarna som frusit fast i sina kopplingar.

Bilderna visar oss fem glada och tappra dykare då vi efter avslutat dyk skålar ut det gamla dykåret och in det nya med en flaska alkoholfri Åkesson.