Incidenter ...

Många dykare berättar inte gärna om de små incidenter som ibland inträffar under dykning. Det kan bero på att man inte ser det som en incident, man kanske skäms för att man har "gjort fel" eller att det inte är "häftigt" att råka ut för incidenter. Samtidigt så finns det även många dykare, speciellt macho-grabbar, som skryter med alla hemskheter som de har råkat ut för där nere under vattnet.

Detta är en attitydfråga. Sedan jag la ut incidenterna på min hemsida, tro det eller ej, fått flera e-mail och inlägg i gästboken från anonyma och troligen intelligensbefriade personer med uppmaningar som t ex "... så klumpig som du är borde du sluta dyka ..." och "... du borde samla frimärken i stället för att dyka ...". Som sagt, det är en attitydfråga.

I sportdykarklubbarna uppmanas medlemmarna att rapportera in alla incidenter, nästan-olyckor och olyckstillbud till SSDF som också har en speciell blankett för denna typ av dykrelaterade olyckstillbud. Än så länge publicerar SSDF dessa rapporter en gång per år i tidningen Sportdykaren fast det i mina ögon vore bättre att lägga ut dem på nätet och göra dessa tillgängliga kontinuerligt.

Som nybörjare inser man ofta inte att man har varit med om en incident eller nästan-olycka. Det var inte förrän jag hade skaffat mig lite mer dykvana och verkligen började fundera som det blev uppenbart att även jag har varit utsatt för flera incidenter. De flesta är inte speciellt allvarliga men om oturen eller paniken är framme kan de ganska snabbt utvecklas till något mycket värre.

På den här sidan kan du hitta de incidenter som har inträffat för mig och/eller min parkamrat. De flesta incidenterna har inträffat under de första drygt 100 dyken. Detta att ha gjort flera dyk är ju dessvärre ingen garanti för att det inte kan inträffa nya incidenter men visst ska antalet incidenter minska med ökad erfarenhet och regelbundet dykande.

1997-04-06 - Läckage i slang till manometer

Mitt 8:e dyk vid Lilla Håskär med Dyk Leif i Hamburgsund. Slangen till manometern börjar att läcka kraftigt under nedstigningen och gummiskalet på slangen blir till en stor blåsa. Jag avbryter dyket, simmar tillbaka till båten och divemastern ser till så jag får låna en annan konsol. Dyket fortsätter. Luftpaketet var ett 1 år gammalt skolpaket som jag köpt av min dykbutik.

 

1997-05-03 - Höga dyningar, stark ytström och mycket långt ytsim

Mitt 18:e dyk vid Flatholmen med H2O i Lysekil. Den ordinarie dykbåten är på varv och vi åker med en inlånad fiskebåt. Det är ganska stark ström på ytan och det är ordentliga dyningar. Efter avslutat dyk finner vi att båten ligger ca 150-200 meter bort och ombord vinkar man åt oss att simma till båten. Allt eftersom vi simmar driver båten samtidigt bort från oss. Efter ett mycket jobbigt ytsim på uppskattningsvis 300 meter i hög dyning når vi båten. Stegen sitter över relingen på styrbords sida och båten gungar kraftigt så ibland är stegens nedre pinnar över vattenytan. Då vi är mycket trötta efter det långa ytsimmet måste divemastern som finns ombord klättra ner på stegen för att hjälpa oss upp. Skepparen på båten var inte van att köra dykare och dykstället var fel valt med tanke på dyningar och ström.

 

1997-05-04 - Okontrollerad uppflytning med fötterna först från ca 14 meter

Mitt 19:e dyk vid Hågarnsskären med H2O i Lysekil. Min dykkamrat som dyker torrdräkt för 3:e gången får luft i fötterna och flyter upp till ytan från 14 meter med fötterna först. Hon lyckas hålla huvudet kallt och andas som vanligt. Hon kommer ner igen och dyket forstätter utan problem.

 

1997-06-14 - Blir kvarlämnade ensamma under AOW-kursens nattdyk

Mitt 32:a dyk som är mitt AOW-nattdyk vid Släggö i Lysekil. Efter att ha satt oss på botten, släckt lamporna och tittat på en fantastisk mareld signalerar instruktören att vi ska följa efter. Enligt planen ska jag och min dykkamrat gå som sista par med en divemaster-elev som siste man. En av de andra AOW-eleverna hade dock avbrutit dyket och divemaster-eleven fick ta hand om hennes dykkamrat. Allt går väldigt fort och jag ser hur divemaster-eleven drar iväg för att bilda par med den ensamme och plötsligt sitter jag och min dykkamrat ensamma kvar i mörkret. Då djupet bara är cirka 4 meter går vi upp till ytan för att se om vi kan se ljus eller bubblor från de andra dykarna. Det är vågigt på ytan och vi kan varken se spår efter lampor eller bubblor men då vi båda har dykt flera gånger på platsen beslutar vi att ändå genomföra dyket själva enligt den ursprungliga planen. Halvvägs möter vi resten av gruppen och vi vänder och följer med gruppen tillbaka.

 

1997-06-21- Har för mycket bly och sjunker okontrollerat

Mitt 35:e dyk i privat regi vid Gaperhults hamn vid Värmlandsnäs i Vänern. Jag och min dykbuddy hade bestämt oss för att göra ett dyk i den numera nedlagda hamnen och kika på ett par gamla skutor som enligt utsago skulle ligga sjunkna i området. När vi efter en och en halv timmes bilresa, monterat ihop våra dykpaket och ska klä på oss konstaterar jag att jag hade glömt understället hemma. För att inte sabotera hela dykdagen beslutar jag att dyka i de kläder som jag har på mig, vilket är jeans, t-shirt och jeansjacka. Jag hade en extra t-shirt i dykväskan så den tar jag också på mig. På grund av orutin har jag inte en tanke på att jag ska ta bort lite bly från bältet då jag har mindre kläder än normalt på mig. Efter sedvanlig parkontroll hoppar vi i från kajen och påbörjar nedstigning. När jag dumpar luften ur västen sjunker jag mycket snabbt mot botten och lyckas inte bromsa upp farten förrän jag slår knäna i lerbotten på 4 meters djup. Dyket genomförs sedan normalt om än med mycket luft i dräkten för att klara avvägningen. Efteråt tänkte på vad som kunnat hänt om det hade varit mycket djupare.

 

1997-07-06 - Läckage i dumpventil på västen gör att västen vattenfylls

Mitt 39:a dyk vid vraket Vänersol vid Härö i Vänern med Buddy Divers i Karlstad. Kände mig väldigt tung då jag låg på ytan efter dyket. Väl uppe på land konstaterade jag att jag hade några liter vatten i västen på grund av att dumpventilen som sitter vid ryggslutet läckte. Västen var inköpt ny i maj samma år och jag hade gjort 18 dyk med den. Efter denna incident stod jag över andradyket.

 

1997-07-19 - Tryckfallsjuka typ 1 uppträder 24 timmar efter senaste dyket

Mitt 50:e dyk med M/S Alden vid Morö Knapp utanför Grebbestad. Jag kände mig sliten efter gårdagens dykning och beslutade mig för att bara genomföra ett dyk denna dag. Efter att vi avslutat ett kanonbra dyk på runt 24 meter med god sikt var ytströmmen mycket stark och vi fick jobba för att ta oss upp i båten. Detta var sista dagen av en veckas dykning ombord på M/S Alden och efter avslutad dykning angjorde vi Kungshamn där det blev en trevlig kväll och avskedsmiddag. När jag dagen efter sitter i bilen på väg hem, drygt 24 timmar sedan senaste dyket, känner jag stickningar i huden, främst i fingrarna och i fötterna och jag kände även symptom av bends i höger armbåge och i höger knä. Jag trodde inte det var sant men när vi kom hem tog jag med mig min loggbok och bad min son köra upp mig akutmottagningen på sjukhuset. Där blev jag kvar över natten med syrgas och dropp. Det klassades som tryckfallsjuka typ 1. Symptomen försvann efter cirka 1 timme med syrgas. När jag skrevs ut vid lunchtid dagen efter fick jag dykförbud till dess jag konsulterat min dykläkare som senare ordinerade en vecka avhållsamhet innan jag fick börja dyka igen. Orsaken till det som hände var troligen en kombination av flera saker. Jag är lite överviktig och dessutom inte så ung längre. Vi dök varje dag i 6 dagar i sträck men följde PADI-tabellen. Vädret var soligt och varmt varenda dag med upp mot 25 grader i skuggan och även om jag drack mycket vatten kanske det ändå var för lite. Jag har inte fått några bestående men av min tryckfallsjuka men jag har lärt mig lyssna bättre på kroppen och jag dyker numera också oftast med syreberikad luft, Nitrox, för att minska kväveupptagningen och öka säkerhetsmarginalerna.

1997-08-06 - Läckage i slangen till västen uppträder under ett dyk

Mitt 53:e dyk tillsammans med Buddy Divers vid Paradishyttan i sjön Alstern utanför Filipstad. Slangen till västen börjar att läcka ordentligt under pågående dyk. Jag har mycket luft kvar i min flaska så jag bedömer att vi kan fortsätta dyket så vi vänder och simmar tillbaka mot igångsstället. Det var 32:a dyket med denna väst och slang. Slangen byttes senare på garanti.

1997-08-19 - Grov felnavigering orsakar mycket långt ytsim

Mitt 61:a dyk i privat regi vid Västra Skagene på Hammarö i Vänern. Efter halva dyket går vi upp till ytan för att se var vi befinner oss. Vi beslutar att vända men att ta en lite annan väg tillbaka. Botten består av sand och djupet ligger på ca 8-10 meter. Av någon anledning råkar vi navigera fel med hela 180 grader och kommer allt längre ut mot öppna sjön och detta märker vi så småningom på att det mycket sakta blir djupare. Vi avbryter dyket och går upp till ytan. Ytsimmet tillbaka tar drygt 20 minuter och är uppskattningsvis 300-400 meter. Som tur är ligger sjön helt stilla.

 

1998-02-14 - Okontrollerad uppflytning från cirka 8 meter

Mitt 93:e dyk med Buddy Divers vid Släggö i Lysekil. Min parkamrat som var relativt nycertifierad och genomförde sitt andra dyk med torrdräkt, flöt okontrollerat upp från ca 8 meter. Jag försökte bromsa honom genom att hålla i hans ben och lyckades få ner uppstigningshastigheten.

 

1998-02-14 - Tappat viktbälte och okontrollerad uppflytning från cirka 10 meter

Mitt 94:e dyk med Buddy Divers vid vraket vid brygga D i gästhamnen i Lysekil. Min parkamrat tappade viktbältet under nedstigning, utan att märka det. Efter en kort stund på botten fick han avvägningsproblem och signalerade till mig att fortsätta utforska vraket medan han krampaktigt höll sig i taket till styrhytten på ca 12-13 meters djup. Jag beslutade att avbryta dyket och vi följde en förtöjningskätting till flytbryggan uppåt så att min parkamrat skulle ha något att hålla sig i. Vid cirka 10 meter orkade han inte hålla sig kvar i kättingen utan flöt okontrollerat upp. Jag genomförde en normal uppstigning.

 

1998-03-28 - Regulatorfrysning under isdyk

Mitt 100:e dyk med Karlstads Dykarklubb i sjön Racken utanför Arvika. Detta var mitt första isdyk. Efter riktiga förberedelser och säkrade med linor till vaken gick vi ner i det kalla och klara vattnet. Efter cirka 10 minuter drar min parkamrat som en raket mot ytan från cirka 9 meters djup och jag har bara att följa med upp eftersom vi är sammanbundna med livlina. Jag ser att det bubblar kraftigt från hans andrasteg. Temperaturen i vattnet var 2 grader och i luften 4 grader.

 

1998-04-10 - Tappad lampa, lossnad fena samt regulatorfrysning

Mitt 102:a dyk med Dykutbildarna i Västervik på vraket Prosper i Spårösund utanför Västervik. Detta var ett strul-dyk från början till slut och det började med att jag tappade min lampa som flöt upp under nedstigning och fick avbryta för att hämta lampan. Väl uppe på ytan lossar ena fenan men jag lyckas få fatt på den innan den sjunker. Efter att ha åtgärdat fenan och återfått lampan fortsätter vi dyket. Efter en kort stund fryser min parkamrats regulator och börjar att friflöda. Vi avbryter dyket. Temperaturen i vattnet var 2 grader och i luften 5 grader.

 

1998-04-11 - Regulatorfrysning

Mitt 104:e dyk med Dykutbildarna i Västervik på vraket Trio vid Dämman utanför Västervik. Vi är tre dykare i paret. Efter ca 10 minuter nere på vraket på 27 meters djup visar samma dykkamrat som hade frysning dagen innan, sin manometer för oss andra. Vi ser hur trycket snabbt minskar i hennes tank utan att det kommer några bubblor någonstans och jag ger tecken om uppstigning. På säkerhetsstoppet på 5 meter verkar allt normalt igen. Vi avbryter dyket. Temperaturen i vattnet var 2 grader och i luften 1 grad.

 

1998-04-11 - Regulatorfrysning

Mitt 105:e dyk med Dykutbildarna i Västervik på vraket Prosper i Spårösund utanför Västervik. Vid detta dyk är vi tre i paret. Under nedstigning får den minst erfarne av oss frysning i regulatorn som börjar att friflöda så att andrasteget hoppar i munnen på honom. Vi avbryter dyket och går upp till ytan. Efter att båten plockat upp dykaren med regulatorfrysning forstätter vi andra två dyket. Temperaturen i vattnet var 2 grader och i luften 1 grad.

 

1998-04-18 - Snubblar och ramlar i strandkanten utan luft i västen och hamnar under vattnet samt regulatorfrysning

Blivande dyk nr 107 i privat regi. Detta skulle bli det andra dyket för dagen i sjön Unden med en dykkamrat och en person på land som ytorganisation. Vid detta tillfälle skulle min dykkamrat få prova att dyka med mina dubbelflaskor (2*5*300). Vi hade båda exakt samma väst men dubbelflaskorna krävde annan rem än min dykkamrats enkelflaska så vi bytlånade väst. Efter att ha genomfört alla förberedelser kliver vi ner på den steniga botten för att sätta på oss fenor, göra parcheck och påbörja dyket. Jag står på knä i vattnet och försöker sätta på mig högra fenan då jag halkar och faller åt vänster. Eftersom jag har glömt att fylla luft i västen drar tanken ner mig baklänges och jag hamnar helt under vattnet och får en kallsup på köpet trots att vattnet bara är 60-80 cm djup. Jag lyckas få huvudet över ytan och snappa åt mig lite luft men när jag försöker resa mig upp halkar jag igen och hamnar på nytt under vattnet. Jag får tag i inflatorn och trycker på luftknappen men all luft går rakt ut genom dumpventilen på axeln då jag tydligen drar i inflatorn samtidigt som jag försöker fylla luft i västen. Jag lyckas i alla fall rulla runt på mage under vattnet och klarar sedan att resa mig upp. Allt går mycket snabbt och varken min parkamrat eller personen på land hinner göra ett dugg. Det slutade lyckligt den här gången och numera är jag mycket noga med att det ska finnas luft i västen innan jag närmar mig vattnet. När jag hade lugnat ner mig efter incidenten genomförde vi en parcheck och skulle påbörja dyket då min parkamrats regulator började friflöda. Vi avbröt all ytterligare dykning denna dag. Orsaken till min incident var dels att jag hade glömt att fylla luft i västen innan jag klev ner i vattnet och dels att det skiljde något på inflatorn på min och min parkamrats väst. För att dumpa luft med axelventilen på min väst måste man dra ganska hårt i inflatorn medan med min parkamrats inflator behövdes mycket lite kraft för att öppna dumpventilen. Temperaturen i vattnet var 1 grad och luften 4 grader.

 

1998-04-26 - Panikslagen dykare klättrar på min rygg under djupdyk på AOW-kurs m m

Mitt 107:e dyk med Eskilstuna Dykcenter och Buddy Divers från Karlstad till vraket efter S/S Hansa vid Landsort. Detta är absolut inte det sämsta dyk som jag upplevt men det är den värsta dykdagen, fylld med incidenter varav en av de allvarligaste som jag har varit med om. Det var meningen att vi skulle dyka från båt men på grund av allt för hög sjö blev det landdyk i stället. Efter att ha släpat våra dykgrejor tvärs över ön påbörjades dykningarna. Vi var där tillsammans med två olika AOW-kurser, en med Eskilstuna Dykcenter och en med Buddy Divers. Jag dök tillsammans med min vänner från Buddy Divers. Det var svårt att gå i vattnet från de hala klipporna och i de kraftiga vågorna. Efter ett ganska jobbigt ytsim påbörjade vi nedstigningen till vraket som ligger på 27 meters djup. När vi närmar oss vraket känner jag att något pressar ner mig och jag förstår att det är en dykare som hänger på min rygg. Jag går ner på däcket på vraket och känner att fripassageraren på min rygg släpper taget och då passar jag på att snabbt dra mig över relingen med händerna och dyker ner mot botten. När jag vänder jag mig om ser jag en Eskilstunadykare med panikslagna ögon bakom masken. Som tur är kommer Eskilstunas divemaster och tar med den panikslagne upp till ytan och resten av dyket avlöper väl för min del. Efter att ha genomfört det första dyket beslutar jag mig för att inte dyka mer denna dag. Jag konstaterar också att förutom den panikslagna dykaren från Eskilstuna som jag hade på ryggen så har fler incidenter inträffat bland Eskilstuna-dykarna. Två har fått vattenläckage i sina torrdräkter och den ena av dessa får hypotermi. En av våra dykare från Buddy Divers tar hand om henne, ser till att hon får torra kläder, varm dryck och försöker få upp värmen på henne. En annan av Eskilstunadykarna har fått regulatorfrysning i sin nya regulator och fått avbryta det första dyket. En annan Eskilstunadykare hade haft svårt att tryckutjämna och klagade över smärtor i ena örat som dessutom är blodigt i hörselgången. Det kan ha varit en brusten trummhinna. Som om inte detta vore nog så halkar en av Eskilstunadykarna på klipporna när hon ska bära ut sin flaska till vägen och hon får ena handen mellan berget och luftflaskan då hon faller handlöst, med en otäckt kross-skada på ena handen som följd. Jag svor vid detta tillfälle att aldrig mera anlita Eskilstuna Dykcenter så länge som det hade samma ägare och bemanning som vid detta tillfälle. Det var oansvarigt att överhuvud taget genomföra dykningen då det dels var för hårt väder och svåra ytförhållanden, dels så var AOW-eleverna alldeles för oerfarna både för att alls genomgå en AOW-kurs och för den dykmiljö som rådde den aktuella dagen. Det var duggregn och temperaturen i vattnet var 2 grader och i luften 5 grader.

 

1999-04-25 - Vatten i dykflaskorna vid visuell inspektion

Jag är noga med att serva min dykutrustning och den här gången blev jag bestört då jag, vid den årliga inspektionen, fick veta att det var ca 1 dl vatten i varje flaska. Genom att jag använder dubbelflaskor var det alltså nästan en halvliter vatten tillsammans. Jag kan bara i min fantasi föreställa mig vad som kunde ha hänt om detta vatten hade kommit ut i regulatorn. Sedan den dagen då jag hämta mina flaskor efter inspektionen, för jag loggbok över alla mina luftfyllningar så att jag vet när och var jag fått luften. Både jag och min bästa dykkamrat använder alltid sedan denna dag egen ponybottle som reservsystem om något skulle hända. Denna incident har jag skriftligt rapporterat till SSDF men den har aldrig visats i statistiken.

 

2000-03-15 - Okontrollerad uppflytning från cirka 15 meter

Mitt 209:e dyk i privat regi vid Släggö i Lysekil. Då vi efter dykets halva tid vände och gick upp från 23 meter till 15 för att påbörja tillbakasimmet fick, min parkamrat som är erfaren dykare, problem med att dumpa luft ur dräkten. Han försökte hålla sig nere med hjälp av att plocka sten från botten men flöt ändå okontrollerat upp från ca 15 meter. Delvis lyckades han bromsa ner uppstigningshastigheten genom att göra sig så stor och bred som möjligt. Själv genomförde jag en normal uppstigning.

 

2000-04-29 - Snubblar baklänges på en sten och blir liggande på rygg under vattenytan

Mitt 224:e dyk i privat regi vid Hannäs udde i Fryken. Efter att ha satt på fenorna i vattnet skulle jag gå ut på djupare vatten och gick baklänges på den steniga bottnen då jag snubblar på en sten och faller handlöst baklänges. Tanken och batteripacken slår hårt mot en sten och tar upp smällen så att jag själv inte slår mig ett dugg. Jag blir liggande på rygg som en "hjälplös" sköldpadda cirka en decimeter under vattenytan trots att västen var luftfylld. Då jag har som rutin att alltid ha andrasteget till min pony regulator hängande i en snodd runt halsen så hade jag snabbt tillgång till luft. Det hjälpte inte att fylla västen med luft eftersom djupet var så litet och med en dubbel-sexa, pony flaska och en batteripacke på ryggen, total vikt med bly på cirka 40 kg, så är det inte helt lätt att från ryggläge vända runt på mage speciellt då tanken vid vändningen kommer att hamna över vattenytan. Incidenten slutade lyckligt och vi genomförde sedan det planerade dyket.

 

2001-05-17 - Remmen till masken går av och regulatorfrysning

Mitt 303:e dyk i privat regi vid Klacken i Vänern. Vi var två dykpar och en båtförare. Dyket skedde på 16-18 meters djup. Efter cirka 20 minuter ger sig det andra dykparet av mot ytan då den enes regulator har börjat att friflöda. På 8 meter är flaskan tom men då han har en egen pony flaska uppstår inget allvarligt. Strax efter denna händelse ger min dykkamrat tecken att det är något fel med hans mask som läcker in vatten. Jag ser då att remmen till hans mask är av och ger tecken att vi ska göra en uppstigning. Vi följs tätt åt och jag håller fysisk kontakt med honom ifall han skulle tappa masken. Uppstigningen går bra och vi är snart uppe i båten igen. Temperaturen i vattnet var 4 grader och i luften 10 grader.

 

2003-07-10 - Friflödande regulator

Mitt 469:e dyk i privat regi på vraket Eva vid Klacken i Vänern. Vi var tre dykare i dykparet, en båtförare och en ytbärgare. Dyket skedde på 16-18 meters djup. Vi hade lyckats skruva loss varvsskylten som suttit nere i maskinschaktet. Jag hade stoppat skylten i en nätkasse och skulle skicka upp den till ytan med min lyftsäck. Jag använder en regulator med andrasteg och utan octopus på min stora flaska och har en pony flaska som reservsystem. Jag tog därför pony-regulatorn i munnen och använde min vanliga regulator för att fylla lyftsäcken. Regulatorn som har justerbart andningsmotstånd började friflöda eftersom jag inte hade ändrat inställningen sedan jag andades i den. Innan vi lyckats få stopp på bubblandet hade jag tappat 60 bar. Det var aldrig någon fara genom att jag dels hade min pony-regulator och tillräcklig luft för en uppstigning med säkerhetsstopp och dessutom mina båda parkamrater i närheten. Vi fortsatte dyket men kortade ner det med 10 minuter på grund av min luftsituation. Vattentemperaturen var 14 grader. Hade detta skett i 4-gradigt vatten hade förmodligen regulatorn frusit och blåst till flaskan blivit tom.

 

2003-09-13 - Midjespännet till remstället går sönder

Mitt blivande 492:a dyk i privat regi på vraket Theodor i Dalbosjön i Vänern. Precis när jag rullade i vattnet från dykbåten kände jag att midjeremmen till min OMS-vinge öppnade sig. Jag trodde jag hade knäppt spännet för dåligt men när jag guppande på ytan skulle spänna ihop remmen igen konstaterade jag att spännet som var tillverkat av plast hade gått sönder. Det var bara att avbryta dyket innan det ens hade börjat och ta sig upp i båten igen och vackert vänta medan resten av dykarna var nere. Som tur var hade jag ett viktbälte med metallspänne liggande i bilen och detta räddade i alla fall dykdagen så jag kunde följa med på det andra dyket.

 

2004-08-08 - En dumpventilen på vingen står öppen

Mitt 514:e dyk tillsammans med Octopus Dykcenter i Kalmar på vraket Ada Gorthon utanför Bläsinge på Öland. När jag rullat i vattnet från dykbåten kände jag hur det började bubbla efter ryggen och hur jag långsamt fick sämre flytkraft. När jag tryckte på inflatorn för att fylla mer luft i vingen bubblade det bara mera där bak. Liggande i vattnet och hängande i akterspegeln på dykbåten fick jag hjälp från Kevin i båten. Efter lite pillande kunde han lossa snöret till dumpventilen hade kommit i kläm. Därefter fungerade allt som det skulle och dyket genomfördes som planerat. Dyket skedde i öppen sjö knapp 2 distansminuter ut från land och på 28 meters djup. Väl hemma igen så var det fram med saxen och klippa bort alla snören till dumpventilerna såatt detta problem inte ska uppkomma igen.

 

Säkerhet ...

Så snart det händer en dykolycka haglar frågorna från nyfikna dykare på nyhetsgruppen och alla vill veta vad som gick fel och varför. Det pågår även en ständigt debatt om dyksäkerhet inte minst på hemsidor som www.sportdykare.se och www.dykarna.nu.

Med jämna mellanrum blommar så debatten upp om parlinans vara eller icke vara eller som på senare tid, i den tekniska dykningens tidevarv, att vara DIR eller "stroke". Många gånger drivs dessa diskussioner av förespråkare för olika dykmetoder, intresseområden eller utbildningsorganisationer. Tyvärr tenderar diskussionerna ofta att bli fundamentalistiska och inte speciellt konstruktiva. Var och en är ju i och för sig salig i sin egen tro men i dessa debatter finns inga vinnare. Släng i stället präktigheten och fundamentalismen överbord och för i stället diskussionen på ett mer ödmjukt sätt där olika dykinriktningar, dykintressen och erfarenhetsnivåer kan få "rätt" information.

Det är alltid tragiskt när människor blir skadade och dödade i olyckor men det måste finnas vettiga proportioner på tjatet. Om vi jämför olycksstatistiken 4-5 omkomna i dykolyckor per år bland cirka 130.000 certifierade dykare, med hur många som dör i trafiken, som råkar ut för "vanliga" drunkningsolyckor eller som dör av tobak och alkohol eller som medvetet tar livet av sig själva så känns det som om man i dyksammanhang tar i lite för mycket.

Sjösäkerhetsrådets utredningsrapport ...

Jag har läst utredningsrapporten från Sjösäkerhetsrådet om dykolyckor i Sverige och det är otäck läsning. Av de slutsatser man drar i rapporten är det följande faktorer som man bör diskutera för att få en ökad dyksäkerhet:

- Att man dyker organiserat med dykcenter eller sportdykarklubb med ytorganisation och dykledare.
- Att man deltar i fortsättningsutbildningar för högre certifikatsnivåer.
- Att parlina eller annat hjälpmedel för att hålla kontakt med parkamraten används.

- Att man har tät kommunikation med parkamraten.

- Att reservluftsventil eller annat hjälpmedel som varnar dykaren för låg andningsnivå används, alternativt ett separat andningssystem.

- Att dykvästen utrustas med luftflaska.

- Utökad utbildning i mental förberedelse och information om nödvändigheten att skapa flytkraft, där dumpning av viktbälte ingår.

 

Ponybottle en billig livförsäkring ...

Jag och min bäste dykkamrat, som redan varit inblandad i en allvarlig dykolycka med olycklig utgång, diskuterar ofta och gärna säkerhetsaspekter på vår dykning. Vi dyker både organiserat och oorganiserat och vi använder inte parlina eller reservluftsventil på våra flaskor. Under de år vi har dykt ihop har vi hela tiden utvecklat vårt säkerhetstänkande och också lärt oss att dyka ihop, vilket man inte gör bara genom att bli indelad i dykpar vid en organiserad utflykt. Vad jag vill säga är att vi har dykt ihop oss, blivit ett lag och vi känner och litar på varandra under vattnet.

Efter min incident med vatten i dykflaskorna hade vi en lång diskussion om eventuella konsekvenser av ett luftstopp under ytan och vi bestämde oss för att testa hur lång tid vi skulle ha på oss vid ett eventuellt luftstopp. Det är ju frestande att pröva detta med fulla eller halvfulla lungor men vi är övertygade att luftstoppet inträffar vid inandning, det vill säga med tomma lungor. Vi testade därför genom att tömma lungorna, hålla andan och simma samtidigt som vi tog tid. Efter cirka 10 sekunder började man känna sig som om man skulle kvävas och när tiden närmade sig 15 sekunder fanns bara två alternativ, att andas eller att svimma. Kort sagt, vid ett luftstopp har man 10-15 sekunder att handla sedan är det klippt.

Med denna vetskap gick vi omedelbart till dykbutiken och köpte var sin ponybottle med regulator för att ha egen reservluft om olyckan skulle inträffa. Vår dykning har blivit mer avslappad och tryggare sedan vi började använda ponybottle och med tanke på en del av de händelser som finns beskrivna i Sjösäkerhetsrådets rapport kanske skulle fått en annan utgång om man haft alternativt andningssytem, ponybottle, så förstår jag inte varför inte detta rekommenderas i högre grad i säkerhetsdebatten som mest tar upp parlinans vara eller icke vara. De tekniska dykarna använder redan dubbla system med Hogarthian configuration för att vara självförsörjande om något inträffar. Något att ta efter för oss sportdykare kanske.

 

Syreberikad luft, även kallad Nitrox, Enriched Air, Enriched Air Nitrox eller Safe Air ...

Efter mitt tillbud med tryckfallsjuka som du kan läsa om under "incidenter" längre upp på sidan så beslutade jag mig för att gå en kurs i dykning med syreberikad luft, Nitrox. Detta genomförde jag tillsammans med fyra dykkamrater hos Dykutbildarna i Västervik som vid denna tidpunkt utbildade inom IANTD-systemet. Denna första grundläggande kurs omfattade alla blandningar från vanlig luft med 21% syre upp till syreberikad luft med 40% syrgasinnehåll. Det största bestående minnet jag har efter kursdyken var att jag inte kände mig ett dugg trött efter att ha genomfört två dyk i 2-gradigt vatten, första till 27 meter i 17 meter (dyket avbröts på grund av regulatorfrysning) följt av 18 meter i 18 minuter (avbröts på grund av att dykarna frös). Numera dyker jag alltid med Nitrox vid ett dyk om jag genomför upprepade dyk för att inte få så stor kväveupptagning utan vara piggare efteråt och minska risken för att få tryckfallsjuka.

Egentligen kallas alla gasblandningar av syre och kväve för Nitrox och med andra ord är även luft en form av Nitrox, med 21 % syre och 79 % kväve. I dyksammanhang står dock Nitrox för gasblandningar med ett högre syreinnehåll än 21 %. På grund av den högre andelen syre i gasblandningen minskar också det djup som man kan dyka på eftersom syret blir giftigt om partialtrycket överstiger 1,6 bar, det vill säga att man går för djupt. Effekterna av syrgasförgiftning är väldigt otrevliga med kramper, spasmer och medvetslöshet och kan komma helt utan förvarning. Vid dykning med ren syrgas (100%) är maxdjupet bara 6 meter innan syret blir giftigt. För att ha säkerhetsmarginal lägger man, vid dykning med Nitrox, max tillåtet partialtryck på 1,4 bar. Detta bestämmer max dykdjup för den blandning man har valt.

Det finns både för- och nackdelar med Nitrox och bland fördelarna hittar man följande:

- Minskad risk för kvävenarkos (djupberusning)
- Minskad risk för tryckfallssjuka på grund av mindre kväveupptagning
- Säkrare dykprofiler
- Längre bottentid eller minskad ytintervall
- Minskad risk för barotrauma, mikrobubblor
- Piggare efter dyket på grund av att man andas mindre del av narkosisk gas (kväve)
- Renare luft
- Minskad luftförbrukning

Bland nackdelarna med Nitrox finner man detta:

- Kräver utbildning och certifikat i dykning med Nitrox

- Kräver större noggrannhet vid dykplanering och genomförande

- Syret blir giftigt om partialtrycket överstiger 1,6 bar (6 meter för ren syrgas)

- Viktigt att inte överstiga maxdjupet (partialtryck 1,4 bar) för den aktuella blandningen

- Flaskorna måste vara anpassade för syrgas (tvättade och fria från olja, nya packningar m m)

- Flaskorna får endast fyllas med en kompressor som är godkänd för Nitroxfyllning

- Nitrox kostar mer att fylla än luft

När det gäller anpassning av regulatorn för dykning med Nitrox säger de svenska reglerna att allting som är över 21% syre ska betraktas som 100% syre och följdaktligen ska all utrustning syrgastvättas och enligt Arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser så är det tvätt som gäller så fort syret överstiger 21,1%. De amerikanska reglerna och de flesta utbildningsorganisationerna har däremot satt gränsen vid 40% syre och rekommenderar syrgastvätt men ställer det inte som ett krav. Undantaget är ANDI som satt gränsen till 50% och kräver syrgastvätt. En "vanlig" regulator som till exempel Apex TX50 är redan när man köper den anpassad för användning av Nitrox upp till 40% syre. Slutsatser av detta får du dra själv.

 

Loggbok över luftfyllningar...

Efter att ha hittat vatten i flaskorna vid en visuell inspektion i april 1999 har jag fört loggbok över alla mina luftfyllningar. Syftet är att kunna spåra eventuellt dålig luft och ge dessa luftfyllare en återkoppling. I loggboken noterar jag datum för fyllningen, vem som fyller och hur mycket luft före respektive efter fyllning. När det gäller tekniska dykcenter som fyller Nitrox/Safe Air/Trimix m m där det är mycket höga krav på ren luft använder man inspektionsdekaler som talar om när flaskan var rengjord senast. Mycket bra initiativ som kanske borde införas för alla dykflaskor.